Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Resebeskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsamman, utom åtskilliga öar och vikar, som göra dem “fläckuga“. Hur överraskandes verkar icke särskildt det sista för en målare så kära ordet! Men först och sist är dock Linné landtlig idylliker, och hans hjärta strömmar öfver af förtjusning inför blommande midsommarängar, stilla lundar och speglande sjöar. Allt detta finns i hans egen fosterbygd, och om någon svensk natur har en företrädesrätt till hans kärlek, är det hans “ljufva Natale“ vid Möckeln. Öfver hans barndomshem, Stenbrohult, hvilar i Linnés skildring samma stämning af evig pingst som öfver den härliga inledningen till Tegnérs “Nattvardsbarnen“, också den en eklog från en värmländsk kyrkby.
Linnés resor skildra icke blott svenska landskap, utan äfven deras människor. Det sker i förbigående utan allt betänkande, och dock blifva dessa flyktiga silhuetter af svenskt bondlif och svenska ansikten i sin enkelhet utomordentligt träffande. Hur präktig är icke t. ex. endast följande lilla interiör från Dalarna: “Här var ett makalöst dundrande i kyrkan af det hvar och en agerade den andres spögubbe eller slogo i bänkarne för hvarandra, då sömnen dem anfäktade, så hårdt att ingen nyss prästvigd landtpräst skulle kunna slå hårdare i predikstolen.“ Ser man efter hvar detta tilldrog sig, är det i Nås, just de svenska Jerusalemsfararnas socken, och Selma Lagerlöf hade af den lilla bilden kunnat göra ett kapitel af sinnrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
