Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - Biktkrisen - Dödens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriser i det mänskliga livet
259
Den kan hjälpa oss förebygga krisen. Kärleken, rätt odlad
kan göra varje människa till en konstnär. Blir den självisk,
utvecklas man till en bracka med krisrisk.
Huru som helst, biktkrisen är ett faktum. Och den är
vanligare än man tänker sig. Ångest och skuldkänsla äro
betydelsefulla, men ej de enda drivfjädrarna. Väsentligt är
överskattningen av de mera primitiva begreppen rättvisa och
rättfärdighet samt glömska eller underskattning av godhet,
förlåtelse och kärlek. Dessa sistnämnda tillhöra våra högsta
kulturvärden, vilka först så småningom förvärvats.
Dödens kris.
Vi ha sett att födelsen är en svår kris i människans liv.
Lika väl tycker man att döden borde vara en kris. Oscar
Bloch har i sin bekanta bok Om döden påvisat att som regel
är själva slutögonblicket lugnt och smärtfritt, hur svåra
plågorna än varit förut och hur olägligt för den sjuke eller de
anhöriga döden än kommit. Jag har sett detta hos en ingeniör,
som hade en uppfinning nästan färdig, blott ett halvårs arbete
kvar, och som stod inför valet mellan en livsfarlig operation
med oviss utgång eller en säker död inom begränsad tid,
därest inget försök gjordes.
Bloch har övertygande visat, att inför den verkliga döden är
det ej den, som är föremål för människornas fruktan, utan
det är döendet, smärtan eller obehagen förut. Frågor, som
gjorts åt olycksfallsskadade, drunknade och andra till livet i
sista stunden återuppväckta, styrka samstämmigt Blochs
uppfattning att steget från livet in i döden går lätt. Allt det svåra
ligger förut.
Det är ju ganska självfallet, att så måste vara förhållandet.
Döden är det enda nödvändiga för alla. Ej ens födandet är
det längre, tack vare den uppdrivna och ganska allmänt kända
fosterfördrivningstekniken. Men dö måste vi alla. Dö kunna
vi alla, även den ynkligaste och fegaste. Döden är det enda
som är nödvändigt, som är ofrånkomligt för oss alla, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
