Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristider och krisberedskap i det mänskliga livet, av doktor Jakob Billström - Ensamhetens kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Jakob Bilist r öm
Tänk att dagar kunna gå
Och att livet kan förflyta
jämnt som förut, dag för dag
Fastän Du ej finnes mera?
Blommor vissnat, nya kommit.
Sommarn gått och hösten även.
Ingenting har stannat, fastän
Allt har stannat av för mig?
Det meningslösa tröstandet med »det går över» hjälper ej.
Det går inte över. Det blir bara värre, i synnerhet vid helger.
Ju mer tiden går, desto mera märker man vad man inte längre
har och inte längre kan få. Själva den akuta krisen tager 1 å 2
år. Sedan komma följderna: Man är ej längre densamma.
Man är förändrad inom sig. Känsloreaktionen är olika.
Ut-trycksrörelserna äro förändrade; i viss mån även karaktären.
En anpassning har skett. Tomheten kanske är större, ehuru
den för ett ögonblick eller en längre tid, kanske ett halvår
eller mer, kan döljas av att man gripes av annan känsla. Den
blir man då ofta rädd för. Och den gör liksom ensamheten
svårare att bära och gör en liksom fattigare trots nytillskottet.
En gammal kinesisk dikt av Le Chi Kin (800 f. K.) säger:
»Om jag ej sörjde så mycket som jag nu gör, så skulle
avståndet från mig till Dig vara ändå större».
Denna fruktan att tanken och erinringen ej skulle ge våra
känslor lika mycket som förr, ha väl alla vi äldre känt. Efter
krisen kommer först en ny anpassning till den verklighet,
som är oss given i människor och arbetsuppgifter. En ökad
och förbättrad insats göres. Tomheten är delvis borta.
Stunder med sin delvis bittert vemodsfyllda ljuvlighet skänka
kraft på minnesdagarna, medan vardagens mödor åter så
småningom fylla oss med ökad handlingskraft utåt, som gör,
att vi skenbart, d. v. s. i andras ögon, ej förlorat något.
Minnesdagarna få dock ej vara för många, ty i sådant fall kunna
de leda till antingen verklighetsflykt eller till värdeförlust,
banalisering. En tredje fara, som kan hota, är hindret för
andliga nyförvärv och ett avstannande av
personlighetsut-vecklingen genom bundenhet vid sorgen. En sund ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
