Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad musiken kan skänka mig, av fil. lic. Per Lindfors - Musiken och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad musiken kan skänka mig 213
lättfattlig, suggererande rytmik och tjusande melodik, invävda
i snarfagra harmonier. Det får han av underhållningsmusiken.
Detta krav sammanhänger å andra sidan direkt med
räckvidden av hans egen musikaliska uppfattningsförmåga. Han
har nämligen märkt, att högre syftande musik fordrar mer
av honom, någonting som han inte utan vidare är i besittning
av, nämligen ett musikaliskt öra, som kan ge honom
möjlighet att följa med i denna högre musiks sinnrika formbyggnad.
Men detta får han inte utan övning, den övning, som består
i att lyssna och åter lyssna. Så långt sträcker sig inte utan
vidare hans intresse och i varje fall inte hans energi. Han nöjer
sig med det rena underhållningskravet på all musik, och vad
därutöver är skjuter han ifrån sig. Han väljer med andra
ord det, som utan ansträngning skänker honom en viss
musikalisk njutning, vare sig detta är en modern swing eller något
underhållningsstycke, konstaterar därefter, att han är
musikalisk i varje fall på sitt sätt och har så i en handvändning
löst hela sitt problem. D. v. s. det tror han. I grund och botten
har han bara skjutit det ifrån sig. Så går en betydande del av
den stora allmänheten förlustig den högre musikens stora
allmänmänskliga, kulturella värden, därför att den från
början saknar och senare ej vill skaffa sig möjligheter att
komma i kontakt med dem. Men det har man inte rätt till. Man
får inte av ren bekvämlighet ställa det rena
underhållningskravet på musiken, lika litet som läsning av god litteratur
är någonting, som man förstrött ägnar sig åt, när hjärnan inte
orkar med annat arbete. Det vore att förvandla musikens
gudinna till en starkt målad och parfymerad demimonde.
Men vad värre är, man nöjer sig inte ens med detta närmast
passiva ställningstagande. Man går t. o. m. till angrepp mot
den högre musiken. Här spårar man åter uttrycken för
klasskampen. Denna kritik är i själva verket tragisk. Den är inte
bara uttryck för oförståelse. Just därför att den finns där,
innebär den på något sätt en anklagelse mot ett samhälle, som
i själva verket förmenat stora befolkningslager betydande
värden. Den människa, som förnedrar den konst, hon i stället
borde välsigna, är inte ensam ansvarig för detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
