Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Naturen i konstens spegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Gertrud S e r n e r
att finna ett konsekvent genomfört och i detalj realistiskt
konstverk. Indiska gudaskulpturer med åtta armar, persiska
miniatyrer med omvänt perspektiv, kinesiska tuschmålningar
med förenklad och koncentrerad streckverkan, egyptiska
stöder med endast summariska antydningar om mänskliga
former, alla äga de förmågan att tala till vårt skönhetssinne,
och den som en gång fångats av den trollkraft de utstråla,
kommer aldrig på idén att utsätta dem för en meningslös
kritik över deras bristande naturtrohet. I och med att vi
erkänna dessa utomeuropeiska stilars produkter som stor konst
måste vi emellertid också i konsekvens härmed avskaffa
»naturlikheten» som värdemätare på vår egen konst. Om
förmågan av objektiv avbildning skulle vara avgörande, så
kunde vi snart med teknikens fortskridande motse den dag, då
färgfotografien gjorde allt konstskapande överflödigt. De
flesta människor, men tyvärr inte alla, inse genast det barocka
i ett sådant antagande och ha därmed också erkänt att
konstverket ger något utöver det avbildande som är väsentligt, ja,
avgörande.
På liknande sätt är kravet att motivet skall vara skönt i
banal bemärkelse meningslöst för den, som ser värdet ligga i
den konstnärliga tolkningen. En ful människa kan ha
karak-tärsfulla drag, som locka konstnären mer än den uttryckslösa
idealtypen, och en krymplings gestalt kan under vissa
betingelser bilda en formellt intressantare arabesk än den fysiskt
fulländades. En gödselhög kan bli en gnistrande färgsymfoni
i målerisk återgivning. Både en halvrucklig
förstadsbebyggelse och de mest korrekt tråkiga hyreskvarter kunna ge material
till utomordentligt intressanta kompositioner. På samma sätt
som en god eller glad tanke i verkligheten kan lysa upp en ful
människas ansikte och giva det en skönhet av säreget men
påtagligt slag, så höjer konstnärens intresse och hans
originella syn motivet upp i en sfär, där skiljelinjen inte längre
går mellan vackert och fult utan mellan den uttrycksfulla,
genuint kända, logiska tolkningen och det slappa,
rutinmässiga återgivandet. Någon har också uttryckt saken så, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
