Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Konstnären och tiden - Naturen i konstens spegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Gertrud Serner
utsättningar, så kan man också gå samma väg baklänges och
ur det enskilda konstverket utläsa egenskaper hos den tid,
som sett det födas. Denna kulturhistoriska syn på t. ex. ett
porträtt eller en genrebild är ofta mycket tjusande, men för
dessa sidosprång till andra områden med konstverket som
trampolin får man inte glömma att målningen eller
skulpturen först och främst skall få vara ett konstverk, som, om
det är av kvalitet, frambär sitt eget budskap om tidlös
skönhet till åskådaren. Den kulturhistoriska synpunkten kan få
berika vår upplevelse, men får inte ställa sig emellan oss och
konstnjutningen. Vi måste först och främst se den sköna
färgen och den sköna bildformen, skaparens artistiska tanke och
dess logiska genomförande, om vi ska kunna tala om att »se
på konst». Sedan böra vi naturligtvis inte förakta att i andra
hand ta emot även det kunskapsstoff, som verket överbringar.
Naturen i konstens spegel.
På samma sätt kan man säga, att konsten jämte sin
egentliga uppgift även skänker oss en extra gåva genom att berika
våi* natursyn. En konstnärs speciella begåvning ligger också
däri, att han ser på ett annat, skarpare och framför allt mera
okonventionellt sätt än vi andra och därjämte ständigt över
denna förmåga. Liksom en botanist ser tio växtarter, där en
annan människa ser en grästuva lik alla andra, så ser en
konstnär i ett för oss alldagligt landskap en oändlighet av
motivmöjligheter, d. v. s. karaktärsfull bildverkan.
Ofta har konstnären i sin strävan att ärligt återge vad hans
tränade öga upptäckt, väckt publikens protester. Åskådaren
har till en början svårt att acceptera att hans
slentrianmässiga uppfattning om hur t. ex. ett landskap ser ut, inte är till
alla delar riktigt. När friluftsmålarna upptäckte att
skuggorna hade en egen färg och målade sina tavlor därefter, fick
publiken en chock, som omedelbart övergick i vrede. Nu finna
vi det alla självklart att njuta t. ex. av de blåa och rödvioletta
skuggverkningarna över ett snöigt landskap. Konstnärerna ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
