Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Att se på konst», av intendent Gertrud Serner - Konstnären och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Gertrud S er ner
lade större vikt vid en livfull kolorit. En äldre konstnär, som
av sin samtid förebråddes för sitt alltför flyktiga och
tempe-ramentsfulla utförande, kan framstå som en pedant bredvid
sina moderna kolleger.
De faktorer, som spela in vid skapandet av en tidsstil är
mångskiftande och svårbestämbara. Religion och
världsåskådning spela en dominerande roll, de sociala och politiska
förhållandena äro långt ifrån betydelselösa. Mekaniska behov av
omväxling i fråga om utgångspunkter och målsättning, sedan
ett synsätt är uttömt på möjligheter, kunna kanske någon
gång bidraga. Det känns uppfriskande och stimulerande för
en konstnärsgeneration att brottas med problem, som äro på
någon punkt diametralt motsatta de närmaste föregångarnas.
Men de djupgående förändringarna bero otvivelaktigt av
intima sammanhang med stora, för människorna livsviktiga
skridningar i de andliga och materiella förutsättningarna för
deras tillvaro. Det är därför självklart att man tycker sig se
logiska nödvändigheter i många tidsstilar.
Medeltidens av religiös mystik präglade uppfattning om det
kroppsligas syndfullhet och värdelöshet måste frammana en
konst, som bannlyste all sinnlig glädje över jordiska ting och
över människans fysiska tillvaro som levande, njutande och
sörjande väsen. Helgongestalterna framställas i upphöjd ro
eller inbegripna i ett heligt handlande, som inte tycks
engagera deras vid himmelska sfärer bundna själ. Lidandet, den
enda mänskliga affekt, som har en naturlig plats i denna
religiösa föreställningsvärld, behärskad av Kristi passionshistoria
och helgonens martyrlegender, framställes trots realistiska
detaljer vanligen mera som ett abstrakt förnummet,
sublimerat själsförlopp än som en kroppslig smärta.
Med dessa förutsättningar ha medeltidens konstnärer
aldrig medvetet stått inför valet mellan en realistisk och en
från verkligheten abstraherande konst. Tiden har valt för
dem. Deras stil blev lineär och dekorativ. Det färdiga
konstverket avsåg mera att vara en symbol för en andlig
verklighet än en avbildning av den jordiska, fast symbolen lånade
den jordiska omvärldens gestalt, i förenklad, stiliserad form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
