Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Böckerna och naturen, av fil. dr Knut Hagberg - Att lyssna till fågelsång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett snöklätt landskap ända ner till Hässleholm, där plötsligt
Mellaneuropa tar vid, och man finner att i södra Skåne lyser
vintergäck och kvider vipan. Far man en morgon i april
däremot norr ut från Stockholm, när kabblekan blommar på
ängarna och lärkan sjunger över Upplands tuvängar, kan
man före kvällen vara långt inne i ett norrländskt snöland.
Till sydvästra Sverige kommer lärkan vanligen i slutet av
februari; till vårt lands nordöstra hörn kommer hon i början
av maj. Det är en hävdvunnen mening att vildgässen komma
till Skåne den 12 mars; till Kvikkjokk bruka de komma den
14 maj. Skogsåsarna inne i landet markera också en
visserligen icke stor men dock bestämd klimatskillnad: Holaveden,
Tiveden, Kolmården. Stare och bofink komma till
Norrköping några dagar tidigare än till Nyköping. Den bild av
fågellivets utveckling man under en följd av år kan förvärva på
en ort har alltså endast begränsad giltighet. Men i stort sett
kan man säga, att fågelsångens tid i Svea- och Götaland varar
från Vårfrudag till Midsommar, alltså från den 24 mars till
den 24 juni, trenne månader.
Givet är också, att fågellivet i samma trakt varierar
väsentligt år från år. De långa och mycket kalla eftervintrarna
åren 1940, 1941 och 1942 vållade avsevärda förseningar i de
nordiska flyttfåglarnas tidtabell; i Mälarprovinserna var det
dessa år ännu fram emot mitten av april full vinter i stället
för vår. Den första lärkan hördes en månad senare än
vanligt. Man får hoppas att dessa fimbulvintrar icke snart skola
upprepas; i varje fall behöver man icke räkna med dem som
normala företeelser.
Redan medan vintern ännu rår, kan man lyssna till
fågelsång. I soliga februaridagar kan man, hur kallt det än är,
höra talgoxe och blåmes spela och nötväckan vissla sin gälla
drill. I skogarna sjunga korsnäbbarna, och skulle det
händelsevis bli töväder en eftermiddag, är det icke ovanligt att
koltrasten slår tveksamma slag; jag har hört honom sjunga redan
den 4 januari. Men allt detta blir dock bara preludier; först
i vårfrutid börjar den fulla orkestern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
