Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Engelska mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Rolf Lagerborg
(1672—1719) i The Guardian (Works, ed. 1856 IV s. 312—13),
vad konversation går ut på. Addison definierar denna
com-plaisance som »en ständig strävan att behaga dem, med vilka
vi konversera, så vitt vi kunna göra det med gott samvete». —
Hos fransmännen, vittnar Chesterfield (1694—1773) — dessa
och andra auktoriteter ha anvisats författaren av Olaf Homén
— »ha utbildat ett elegant sätt att uttrycka sig, som varje
gentleman måste, och det med allt skäl, behärska till
fulländning. Deras språk, som består av fraser, hjälper dem
utomordentligt härvid. De äga därtill en belevenhet, en glättighet,
en otvungen och naturlig artighet och une aimable légèreté
dans la conuersation, som icke tyckes kosta dem någonting:
och det förlänar deras sällskapsliv dess tjusning. Jag är
ledsen att nödgas tillägga, men det är alltför sant, att engelsmän
och tyskar ha längre väg härtill än alla folk i världen, jag
undantar icke ens schweizarna.»
Vidare skriver Chesterfield (Letters of the Earl of
Chesterfield to his son; ed. London 1901 II s. 173—74):
»Jag kan försäkra, att det lilla det blivit av mig i världen
har uppnåtts långt mera på grund av ett lidelsefullt begär att
överallt behaga, än tack vare någon inre förtjänst eller
grundlig kunskap i ett eller annat fack, där jag skulle ha nått
mästerskap. Min passion att behaga var så stark (och jag är
mycket nöjd att så förhöll sig), att jag ärligt bekänner, att jag
önskade få varje kvinna jag såg att älska mig och varje man
att beundra mig. Utan denna iver för målet hade jag aldrig
varit så uppmärksam på medlen; och jag erkänner, att jag
inte kan begripa, hur det är möjligt att någon välartad och
välsinnad människa kan sakna detta begär. Inger oss icke en
god natur böjelsen att behaga alla vi samtala med, av vad
stånd och villkor de än må vara? Och bevisar icke sunt
förnuft och allmän erfarenhet, vilket oändligt gagn vi ha av att
väcka behag? — Men man kan väl behaga med hjärtats goda
egenskaper och huvudets insikter även utan förnäma fasoner
och eleganta maner, som är idel grannlåt? — Jag förnekar
det. En man kan bli aktad och vördad, men jag trotsar honom
att behaga utan det behagliga väsendet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
