Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om konversationens konst, av professor Rolf Lagerborg - Du skall icke!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Rolf Lagerborg
smula romantik, säger Swift, som hör till saken i
salongsat-mosfären och som ingrediens i en mixtur, som icke minst
avser att framhäva den mänskliga naturens värdighet.
Swift tryckte anonymt år 1738 en dialogiserad dråplig drift
med samtida handböcker i »Konsten att behaga i
konversationen». Boken bär den ironiska titeln »En fullständig samling
av förnäm och vettig konversation i enlighet med de mest
artiga moder och metoder, som nu äro i bruk vid hovet och
de bästa kretsarna i England». Det sist sagda är det enda att
ta på orden: boken hånar lantjunkarlorder med att hopa
deras talesätt, otympliga och vulgära, i oavbruten följd.
Icke mindre rivande roligt anför Alma Söderhjelm prov
på den frågvishet, som frodas i vår nordiska konversation.
Hon menar (Korta komplimanger, s. 89—90), att vi
konversera med nyfikna frågor utan något bildningsvärde: »När
kom du? När skall du resa? Vad håller fröken på med för en
bok? Har doktorn haft många operationer på sista tiden? Har
redaktören någon trevlig artikel inne i den här veckan? Var
skall du tillbringa julafton — påsk — pingst — Kristi
himmelsfärdsdag? När får du semester? Känner fröken den där
ingenjören med svarta håret? Vad heter hans fru i sig själv?
Har det regnat mycket på Dalarö? Varifrån kommer du? Var
köper du dina strumpor? Vart skall du flytta? Vad betalade
du för din gamla våning? Och vad för den nya?...»
»Kanske», fortfar hon, »är det eviga nordiska frågandet —
ty det är nog typiskt nordiskt! —ett slags valhänt sätt att sköta
en konversation och tillkommet för att fylla ut ett tomrum. Är
det därför som folk, när det blir tyst i rummet, plötsligt och
utan förberedelse kommer fram med de vanvettigaste frågor,
från områden, som tyckas vara tusen mil borta?» Frågor —
eller förhör: »Får jag lov att fråga — vem var dendär herrn,
som du satt med i går? Vad ämnar du ha för dig, eftersom du
inte kan komma till oss? Är din farbrors sjukdom verkligen
kräfta? Får jag lov att fråga, har han någon personlig
förmögenhet? Får jag lov att fråga, skall er brors firma verkligen
gå i konkurs? (Fem bröd och två fiskar, s. 109).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
