Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Är humorn en gudagåva?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Gustav Lindberg
bitterhet, kverulans eller aggressivitet, uppmanas att försöka
lära sig att ta tingen med litet humor. Är nu detta något som
man kan försöka?
Man skall nog inte försöka på den vägen, att man imiterar
humoristen. Då hamnar man lätt i ett slags programmässig
hurtfriskhet, som är fruktansvärt oäkta och inte gör någon
människa glad. Här som på andra områden gäller det att
inte börja med ytan, skenet — att bete sig som om man hade
humor — utan att försöka tillägna sig något av humorns
livssyn inifrån. Det går bestämt. Först och främst kan man ta som
daglig övning att göra klart för sig, att man inte är universums
centrum. Att det finns andra som lida, är visserligen »tröst
för ett tigerhjärta». Men att det finns andra, som uthärda
mycket värre saker än dem man själv belastats med, utan att
klaga eller brytas, kan det ändå vara en hjälp att tänka på.
Kan man så komma åt att i ett eller annat avseende lindra en
annans lidande, så är ett stort steg taget till befrielse från det
egna. Då håller man på att glida in i gemenskapen. Man akte
sig blott för att låta den bli en de lidandes gemenskap i
samfälld klagan! Har man fått kontakt med andra, så upptäcker
man godheten. Har man lyckats med att hålla tillbaka
veklagan några gånger, så börjar sinnets spänstighet att växa fram.
Har man kommit ifrån att sätta sig själv i centrum, så är man
på god väg bort från fruktan in i tryggheten. Och snart har
man skaffat sig en fond av minnen, som visa att allting inte är
så bedrövligt eller så farligt, som det i vissa ögonblick ser ut.
Man kan småle vid minnet av hur förtvivlad man kände sig
en gång och hur obetydlig egentligen anledningen var, sedd
i ett större sammanhang. Sådana minnen hjälpa en nästa gång
självömkan, ångest eller vrede vill ta överhanden. Kanske
kan man rent av ta litet medveten självsuggestion till hjälp.
Det behöver inte betyda, att man lurar sig själv, bara att man
sätter in en motsuggestion mot de makter i ens väsen, som vilja
få en att se allting i svart. En munter trall eller en
uppmuntrande fras, som man tar till vana att upprepa för sig själv,
kan göra underverk i den vägen. Att läsa något av de stora
humoristernas verk är alltid en uppfriskande vila för stunden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
