Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Medmänniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
Gustav Lindberg
moment otvivelaktigt komma med. Ty de svåraste lidanden,
som kunna drabba oss, äro nog självföraktet och isoleringen.
Man kan ju försöka sig på att påstå, att den ensamme är
stark och att självföraktet blott är en reflex av de andras
ogillande, när man kränkt de lagar, de vilja pålägga en.
Sådant är på sin höjd halvsanningar. Gemenskapsbehovet
är en elementär egenskap hos människan, och den som sviker
andras förtroende och kränker de sammanlevnadens lagar,
som han medvetet eller omedvetet begär, att andra skola
iakttaga gentemot honom, han bryter sig ej blott ut ur
gemenskapen utan sätter sig i en situation, där han måste klandra
sig själv lika visst som han skulle ogilla en annan, som
betedde sig på samifia sätt.
Humor är ej blott en form av skämtsamhet. Den är ett sätt
att se på sig själv, medmänniskorna och världen, en
livsinställning, som står i gemenskapens tjänst.
Det finns skämt, som förena, och skämt, som skilja. Om
någon förolämpar mig, kan jag svara med en spydighet, som
avser att förolämpa honom än värre. Han försökte trycka mig
ned under sig. Jag höjde mig med ett litet hopp, fick ett
grepp över hans axlar och pressade honom nedåt. Nästa gång
är det hans tur, och så kunna vi hålla på en stund, men inte
komma vi varandra närmare därigenom, och inte bli vi
gladare eller friare heller. Men det kan hända, att jag i stället
möter hans första spydighet med en replik, som ställer in vår
lilla konflikt i ett större sammanhang. Plötsligt ha vi båda
lyft oss över den nivå, där man tvistar om vem som är störst,
duktigast, kvickast. Tvisten var en bagatell, ett dammkorn,
som humorn blåste bort. Spydigheten och humorn höra
samman med var sin livssyn. Den ene utgår från att man är
omgiven av fiender, som det gäller att hävda sig emot. Det
gäller att sticka hål på deras rustning, att avslöja deras
svaghet. Den andra ser i medmänniskorna vänner. De kunna
tillfälligt anta en fientlig attityd på grund av trötthet, retlighet,
missförstånd och tusen andra orsaker. Men den där
fientligheten är blott skenbar. Den är något, som man måste komma
igenom. Man måste hjälpa den andre upp till den nivå, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
