Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humor och levnadskonst, av läroverksadj. Gustav Lindberg - Smärtorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Humor och levnadskonst
139
ljuskäglan som en väldig solkatt fladdra på väggen framför
pojken. Och snart hade jag nått ett resultat: han tittade på
solkatten, följde den med blicken, tänkte på något annat än
sig själv och sin smärta. Så lät jag solkatten närma sig hans
fötter för att därefter hastigt förflyttas upp mot taket. Nästa
gång den närmade sig fotterna, riktade han en spark mot den.
Ögonblickligen flög den upp mot taket. Nu skrattade pojken.
Så närmade sig katten åter försiktigt hans fötter, fick sin
spark och flög upp i taket. Saken fick upprepas gång på
gång, och hans skratt blev allt hjärtligare. När sjuksystern
efter någon halvtimme tittade in, kunde jag uppvisa en
strålande glad och pigg patient.
Den lilla episoden har något att säga om humor och
levnadskonst. Levnadskonst är bland annat konsten att komma
över smärtsamma upplevelser, det må vara kroppslig smärta,
besvikelser, orättvisor, förolämpningar eller något annat. En
metod är att låta uppmärksamheten fångas av något lustigt,
att slå bort det pinsamma med ett skämt.
»Skrattet är som den fläkt, som blåser bort ett grand», säger
Höffding. Men ofta är det något betydligt tyngre än ett grand,
som behöver blåsas bort, vilket f. ö. också framgår av
Höffdings framställning i »Den store Humor». Det kan vara
en upplevelse, som böjer oss och vill bryta oss. Nu kan det
hända, att vi fixera denna upplevelse. Vi glida ned i gråtmild
självömkan. Eller vi slå i dörrar och kasta ut vredgade
anklagelser mot skyldiga och oskyldiga i vår omgivning. Så
sker i synnerhet, när vi äro trötta. Men det kan också hända,
att vi ha den sinnets spänstighet, som gör, att den spända
bågen snabbt rätar ut sig och skickar av ett skämt som en pil.
Jag minns en gammal dam, som ibland ansattes av en
fruktansvärd värk i armarna. Hon brukade säga: »Det gör så
ont, så jag tror, jag måste skratta».
Att ha humor, det betyder just att ha denna sinnets
spänstighet, som på ett lekfullt sätt gör det möjligt för en att icke
dröja vid det egna jaget och det lidande eller den oförrätt,
det blivit utsatt för, utan att tänka på något annat, något
lustigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
