Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Det »meningsfulla nuets» etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erövringen av lyckan
127
sig detta mål, i stället för att den borde vara ett evangelium
för växande i nuet». I den typiska
adertonhundratalsföre-ställningen, den spetsborgerligt-viktorianska föreställningen
om evolutionen såsom innebärande en summa slutgiltiga
resultat, de där en gång för alla skulle uppnås och definitivt
befria oss från alla svårigheter och konflikter, ligger enligt
honom något erbarmligt och minderårigt, ja en »komplett
infantilism», som kan leda tanken till hästens föreställning
om spiltan. Ur teoretisk synpunkt är en sådan framstegstro
en fullkomlig illusion. Å andra sidan varnar Dewey också för
vådorna av att uppställa ett oupphinneligt, oändligt mål för
mänsklig strävan. Dels verkar nämligen ett sådant
nedstämmande och avkylande på handlingslusten; dels kan från en
sådan föreställning, vilken därtill för oss nödvändigt måste
bli tom, alls inga upplysningar hämtas om vad vi ha att göra
»härnäst». Sådana, inskärper Dewey, kunna endast »härledas
ur ett studium av de brister, abnormiteter och möjligheter,
som vidlåda den nuvarande situationen». Det är en empirikers
frimodiga bikt.
Men, tvingas man att häremot invända, bli månne icke
dessa brister och abnormiteter i nuets värld allra först
uppenbara i ljuset av de idealbilder och »oändliga mål», vilka
Dewey här förkastar som tomma? Och är det icke, stick i stäv
mot hans eget förmenande, från dessa samma oupphinneliga
mål, som uppfordringarna och impulserna att sträva vidare
ytterst utstråla? Även medgivet, att de icke i detalj upplysa
om, vad vi ha att göra »härnäst»: utstaka de dock icke själva
vägen och riktningen för detta omdaningsarbete? Och då
Dewey, sin empiristiska utgångspunkt likmätigt, finner
antagandet av aprioriska axiom och principer ägnat att
uppmuntra till tankelättja och blint anammande av
uppfattningar, »som på ett eller annat sätt blivit traditionella», så
synes han endast ha vissa äldre, för länge sedan övergivna
rationalistiska betraktelsesätt i tankarna. Rätt och på nyare,
kantianskt smidigare vis uppfattade, uppställa sådana
aprioriska principer tvärtom asymptoter för vår
kunskaps-strävan och vår praktiska idealism, och de hindra oss just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
