Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erövringen av lyckan. Ett kapitel om levnadskonst från psykologisk och etisk synpunkt, av professor Alf Nyman - Det »meningsfulla nuets» etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Alf Nyman
aktligen hos honom ingenting att hämta, om icke möjligtvis
ett rus av förargelse — ty »förargelse måste ju komma», och
den kommer också, så fort en modernt skolad amerikansk
socialpsykolog ger sig i kast med samvetslivets traditionell?
problem. Anhängare av mera aprioristiska och rationalistiska
handlingsläror gå likaledes, fast av annan anledning, lottlösa
från lektyren av hans verk, såvida de icke finna sig
uppfordrade till en rad kritiska iakttagelser och invändningar; ty även
till sådana ger det anledning. Men där Deweys tanke väljer
att gå, färdas den, ohämmad av västerländska problem, med
vinnande frimodighet, raskt och beslutsamt mot målet.
Redan i inledningen kastas stridshandsken till den gängse
moraliserande uppfattningen av människonaturen som
alltigenom svag och fördärvad. Teologerna, erfar man, ha »menat
sig hedra det gudomliga genom att nedsätta det mänskliga».
Alldeles oavsett, hur en slik hedersbevisning uppfattas å
högsta ort, innebär den, å det timligas plan, ett förvänt och
olycksdigert förhärligande. Ty moralprinciper, som svinga sig
själva i höjden genom att förnedra och bakdanta dem, vilka
det ålåg att förverkliga deras påbud: sådana principer
inveckla människonaturen i ett ändlöst inbördeskrig med sig själv.
Denna framstår därigenom som ett obegripligt och bloddränkt
slagfält för mot varandra fientliga krafter. En moral, vilken
på sådant sätt avskurit sig från de positiva rötterna i
själslivet, löper risk att bli väsentligen negativ. Förr eller senare
står den där som en skrämmande samling förbud. Aldrig
lyckas den locka fram de generösa och vänsälla dragen hos
dem, som praktisera den. »Puritanen är aldrig populär, icke
ens i sitt samhälle av puritaner.» Santayana, John Deweys
spanskfödda amerikanska kollega, skulle ha applåderat denna
sats; likaså en så frän brittisk sedekri tiker som C. E. M.
Joad. Om man däremot, i stället för att grunda moralen på
förakt för människonaturen, fotade den, som Dewey önskar,
på ett allsidigt och välbevåget studium av denna natur, då
uppdagade man fort nog de lika oupplösliga som finknutna
sambanden mellan den och den värld, vari den lever. Etiken
vunne befruktande anknytning till de fysikaliska och
biolo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
