Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskonst i maskinsamhället, av fil. lic. Birger Beckman - Hotet från kollektivismen - Det yppersta budordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Birger Beckman
talar om »arbetarna», om »bönderna», om »läkarna», om
»militärerna» o. s. v., så bidrar vi själva till denna kollektivistiska
syn på människan, som icke räknar med enskilda individer.
Utan med grupper, bland vilka vi omedvetet förutsätter ett
homogent tänkande, likformighet i åskådning och attityd. Fast
en smula eftertanke naturligtvis genast gör klart för oss att
också dessa kollektiv innehåller så och så många självständiga
individer, vars yttre sammanhållning inom en yrkesgrupp
eller en socialgrupp icke i och för sig behöver minska deras
individualitet.
Men vi går i själva verket ännu längre. Som medlemmar
av grupper resonerar vi på samma sätt om och med oss själva.
Vi accepterar vår grupps tänkande. Vi betraktar det som
självklart, att därför att vi tillhör just den gruppen och denna
grupp anses — av vad skäl befattar vi oss oftast inte med —
ha den eller den egenskapen, de eller de åsikterna, så bör
dessa egenskaper och dessa åskådningar också vara våra egna.
I själva verket handlar och tänker vi kollektivt i långt större
utsträckning än vi vanligen gör oss någon föreställning om.
Det yppersta budordet.
Men att så sjunka in i gruppen och därmed uppge tron på
ett individuellt människovärde är icke levnadskonst. Det är
vegeteringskonst — om man nu kan använda ordet konst i
sådant sammanhang. Ska vi av vårt liv kunna göra något mer
än rätt och slätt ett vegeterande inom en given och i görligaste
mån tryggad ram, då krävs det obetingat av oss att vi håller
fast vid vår individualitet. Jag måste vara förvissad om att
människovärdet är förankrat i min själ, min ande, icke i ett
kollektiv av yrkesmän eller partikamrater eller ekonomiska
intressevänner.
Ty — och därmed återknyter vi till de inledningsvis
anförda tankegångarna — blott därigenom kan vi forma eller
försöka forma vårt liv i enlighet med vårt samvete. Blott
där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
