Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetruscheff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men hur bär ni er åt?
— Det är min hemlighet, och jag kan för
resten inte förklara den för er, om jag också ville.
Men jag skall söka ge er en antydning om det,
fast jag tvivlar på att ni blir klokare för det,
Vill ni följa mig ut?
Han löste mig ur mitt nätverk lika hastigt som
han klätt det på mig och jag följde honom med
någon tvekan.
Bakom boningshuset stod en halvt förfallen
visthusbod. Dit förde han mig och sade:
— Se nu noga på väggen där!
Han gjorde en rörelse med den sjuka
handen snett mot väggen, och i det halvmurkna
virket bildades ögonblickligen dunkelblå linjer av
samma byggnad som på en blixtfotografi. Så
grep han med den andra handen i luften och
drog till sig en mängd spindelvävstunna trådar
på samma sätt som då man drar ut osmälta
lumpremsor ur ett gråpapper.
I nästa ögonblick lösgjorde han på liknande
sätt ur väggen ett grövre gulaktigt snöre med röda
fläckar i.
— Förstår ni nu? Det röda i det här snöret
är vävt av torkade och hopspunna ådror från dina
hjärteväggar. Det andra i snöret är det som jag
icke kan tala om. Och han såg ondskefullt på mig.
— Är ni eller jag galen? ropade jag.
I stället för att svara slöt han sitt friska öga
och öppnade det igen som förut. I mörkret inne
i hans huvud såg jag något som liknade en lång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
