Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
du besinnar ej, mitt arma barn, att det är samma väg,
som har fört dig rätt till spinnhuset.
Jag föreställde henne fåfängt den fara, som var
förknippad med detta företag; hon påstod, att det
endast gällde att sköta sig försiktigt, och bemötte alla
mina invändningar. Visa mig en älskare, som icke
blint går in på en tillbedd varelses alla nycker, och
jag skall vidgå, att jag handlade orätt, som så lätt gav
vika. Det vart beslutat, att vi skulle lura G.-M.,
och en sällsam skickelse fogade så, att jag blev lurad
av honom.
Inemot klockan elva sågo vi hans täckvagn anlända.
Han ursäktade sig i de sirligaste ordalag för den
frihet han tog sig att komma och äta middag hos oss.
Det överraskade honom icke att råka monsieur de T.,
som dagen förut lovat honom att komma ut och som
föreburit några affärer för att slippa fara med samma
skjuts. Ehuru det icke var en ibland oss, som icke
bar svek i hjärtat, satte vi oss till bords med alla
tecken till förtroende och vänskap. G.-M. fann
bekvämt tillfälle att yppa sina känslor för Manon, och
jag torde icke ha varit honom till besvär, ty jag
avlägsnade mig med flit på några minuter.
Vid min återkomst skönjde jag, att han icke rönt
något övermått av hårdhet, ty han var vid det bästa
humör i världen. Jag hycklade ett lika gott; han
skrattade invärtes åt min enfald och jag åt hans.
Hela eftermiddagen beredde vi varandra ett
synnerligen underhållande skådespel. Innan han for, lämnade
jag honom ytterligare tillfälle till ett litet enskilt
samtal med Manon, vadan han hade skäl att lyckönska
sig lika mycket till min beskedlighet som till den
goda förplägningen.
Så snart han stigit upp i vagnen jämte monsieur
de T., ilade Manon emot mig med utbredda armar och
omfamnade mig skrattande. Hon upprepade för mig
hans yttranden och anbud ord för ord. De gingo ut
på följande: han tillbad henne, han ville med henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
