Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
XII.
Min närvaro och monsieur de T: s artighetsbevis
skingrade den sista återstoden av Manons bedrövelse.
— Låtom oss förgäta våra utståndna fasor, mitt
dyra hjärta, sade jag till henne, då vi anlände, och
låtom oss begynna leva på nytt, lyckligare än
någonsin. När allt kommer omkring, är Amor en välvillig
husbonde, och Fortuna kan icke tillskynda oss så
många kval som han förunnar oss nöjen.
Vår supé vart en verklig fröjdescen.
Jag var mera stolt och förnöjd med Manon och mina
hundra pistoler än den rikaste skatteförpaktare i Paris
med sina guldhögar. Man får lov att räkna sin
förmögenhet efter de medel man äger att tillfredsställa
sina önskningar, och jag hade icke en enda sådan
ouppfylld. Till och med framtiden vållade mig föga
bryderi. Jag var nästan viss om att min fader icke
skulle vägra att bestå mig anständigt underhåll i Paris,
emedan jag gick på mitt tjugonde år och sålunda snart
var berättigad att utkräva min andel av mödernearvet.
Jag dolde ingalunda för Manon, att hela min
grundplåt bestod av hundra pistoler. Det var tillräckligt för
att vi lugnt skulle kunna sitta och avvakta bättre tider,
vilka syntes mig icke kunna utebliva, vare sig de nu
komme genom mina naturliga rättigheter eller genom
spelets resurser.
Under de första veckorna tänkte jag sålunda icke
på annat än att njuta av min belägenhet, och som
hederskänslan i förening med en fortfarande skygghet
för polisen förmådde mig att dag för dag uppskjuta
att återknyta min förbindelse med industririddarna på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
