Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
hövde väl en stunds enslighet och ro för att tänka mig
om och bestämma vad jag skulle taga mig före i
Paris.
Jag satte mig ned på gräset och försänkte mig i
ett hav av funderingar och betraktelser, vilka efter
hand inskränktes till trenne huvudstycken. Jag
behövde en ögonblicklig hjälp till att möta en oändlig
massa ögonblickliga behov. Jag måste uppspana någon
väg, som åtminstone kunde öppna utsikter för
framtiden, och — vad som icke var av mindre vikt — jag
hade efterforskningar att göra och åtgärder att vidtaga
för Manons och min trygghet. Efter att ha uttömt mig
i planer och uträkningar över dessa trenne punkter
fann jag det lämpligt att lämna å sido de bägge senare.
Vi voro icke illa förvarade i vår kammare i Chaillot,
och vad de framtida behoven angick, trodde jag, att
det skulle vara tids nog att tänka på dem, sedan jag
sörjt för de närvarande.
Det gällde således att för ögonblicket fylla min
pung. Monsieur de T. hade visserligen ädelmodigt
erbjudit mig sin, men jag förnam en ytterlig motvilja
för att själv erinra honom om detta. Vilken ömklig
roll att gå och blotta sin nöd för en främling och
bedja honom att dela med sig av sin egendom! Endast
en lumpen själ kan vara i stånd till dylikt, på grund
av en lågsinthet, som hindrar honom att känna det
nesliga däri, eller en ödmjuk kristen, på grund av en
storsinthet så hög, att den höjer honom över denna
skam. Jag var varken en lumpen stackare eller en
god kristen — jag skulle ha givit hälften av mitt blod
för att undslippa denna förödmjukelse.
— Tiberge, tänkte jag, den gode Tiberge, skall
han väl vägra mig vad han till äventyrs kan vara i
tillfälle att giva mig? Nej, han kommer att bevekas
av min nöd, men han förkrossar mig med sina
moralkakor; jag måste uppbära hans förebråelser, hans
förmaningar, hans hotelser, han säljer sitt bistånd så
dyrt, att jag skulle offra ytterligare en del av mitt blod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
