- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
101

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

där tog jag i någon mån skadan igen efter den klena
kost jag i nära tre månader levat på. Likväl förmådde
jag icke hängiva mig åt njutningen, ty jag led dödliga
kval för Manon.

— Vi måste befria henne, sade jag till mina tre
vänner. Det är endast i detta syfte jag önskat mig
friheten. Jag utbeder mig bistånd av er fintlighet;
vad mig beträffar, skall jag därpå insätta ända till
mitt liv.

Lescaut, som icke saknade skarpsinne och
förtänksamhet, föreställde mig, att man måste fara sakteliga
fram. Min rymning från Saint-Lazare och det missöde,
som därvid drabbat mig, skulle ofelbart förorsaka
uppståndelse, polismästaren skulle låta efterspana mig,
och han hade långa armar; kort sagt, om jag icke
ville utsätta mig för någonting värre än Saint-Lazare,
gjorde jag bäst i att hålla mig gömd några dagar för
att lämna mina vedersakares första hetta tid att svalna.
Hans råd var klokt; men detsamma borde jag ha varit
för att kunna följa det. Så mycken tröghet och
varsamhet kunde icke förlikas med min passion. Hela
min eftergivenhet inskränkte sig till ett löfte, att jag
skulle sova över morgondagen. Han låste in mig i
sin kammare, där jag förblev till aftonen.

En del av denna tid förnötte jag med att uppfinna
förslag och utvägar till Manons räddning. Jag var fast
övertygad om att hennes fängelse var ännu mera
oåtkomligt än mitt hade varit. Det kunde ej bliva fråga
om styrka och våld — förslagenhet var det som
tarvades ; men själva uppfinningsgåvans gudinna skulle icke
ha vetat att finna sig till rätta. Jag skönjde så föga
ljusning i detta dunkel, att jag uppsköt att närmare
begrunda ställningen, till dess jag inhämtat några
upplysningar rörande spinnhusets inre anordningar.

Så snart nattens inbrott återskänkt mig friheten,
bad jag Lescaut att ledsaga mig dit. Framkomna
in-läto vi oss i samspråk med en av portnärerna, som
syntes oss vara en förståndig karl. Jag spelade rollen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free