Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
kunna förebygga den misstro monsieur de G.-M. till
äventyrs kunde fatta till vårt syskonskap, då han
finge se mig större och måhända något mera till åren
än han föreställt sig. Vi funno intet annat medel än
att jag finge anlägga en enfaldig och lantlig uppsyn
och inbilla honom, att jag ärnade inträda i det
andliga ståndet och till den ändan dagligen besökte
gymnasiet. Ävenså beslöto vi, att jag skulle kläda mig
särdeles ovårdat första gången jag förunnades äran
att uppvakta honom.
Tre eller fyra dagar därefter återkom han till staden
och ledsagade då i egen person Manon till den bostad
hans intendent hade iordningställt. Hon lät genast
underrätta Lescaut om sin ankomst, och sedan denne
i sin tur underrättat mig, begåvo vi oss bägge till
henne. Den gamle älskaren hade redan avlägsnat sig.
Trots den undergivenhet, med vilken jag fogat
mig efter hennes önskningar, förmådde jag icke
nedtysta mitt hjärtas knot vid återseendet med henne.
Jag visade mig sorgsen och hängsjuk; fröjden över
att återfinna henne besegrade icke helt och hållet
grämelsen över hennes otrohet. Hon däremot syntes
utom sig av glädje över att se mig och gjorde
mig förebråelser för min kyla; jag kunde icke hindra
mig från att låta undfalla mig benämningarna falsk
och trolös, vilka jag ledsagade med lika många suckar.
I begynnelsen gycklade hon över min enfald, men
då hon såg hur sorgset jag alltjämt blickade på henne
och vilken möda det kostade mig att smälta en
förändring så stridande mot mitt sinnelag och mina
böjelser, gick hon ensam in i sin kammare; jag följde henne
ett ögonblick efter. Där fann jag henne badande i
tårar; jag frågade vad som vållade dem.
— Det tör vara dig lätt att se, sade hon. Hur
vill du att jag skall kunna leva, om min åsyn icke
längre ägnar sig till annat än att förorsaka en mulen
och bedrövad uppsyn hos dig? Du har icke hugnat
mig med en enda smekning på den timme du har varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
