Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
att fullfölja. Slutligen samlade jag mina krafter till
ett smärtfyllt utrop:
— Falska Manon! Ah, du falska, falska ...
Hon upprepade under heta tårar, att hon ingalunda
ämnade urskulda sin trolöshet.
— Vad ämnar du då? utropade jag på samma sätt.
— Jag ämnar dö, svarade hon, såvida du icke
återgiver mig ditt hjärta, förutan vilket det är mig
omöjligt att leva.
— Begär då mitt liv, trolösa! återtog jag, även jag
gjutande tårar, som jag fåfängt bemödade mig att
hämma. Begär mitt liv, som är det enda ting jag har
kvar att offra dig, ty mitt hjärta har aldrig upphört
att vara ditt.
Knappast hade jag uttalat dessa ord, förrän hon
hänryckt reste sig och omfamnade mig. Hon
överhopade mig med otaliga passionerade smekningar,
hon kallade mig vid alla de namn, som kärleken
uppfinner för att uttrycka sina innerligaste
ömhetsmeningar. Jag besvarade dem ännu endast matt.
Och i sanning, vilken övergång från det tillstånd av
ro, vari jag hade befunnit mig, till de stormiga
sinnesrörelser jag kände födas ånyo! Jag förfärades därav,
jag darrade, som man gör, då man nattetid befinner
sig i en främmande ödslig nejd — man tror sig
förflyttad till en ny tingens ordning, man gripes av en
lönnlig skräck, som man icke blir kvitt, förrän man
gjort sig förtrogen med allt omgivande.
Vi satte oss bredvid varandra och jag tog hennes
händer i mina.
— Ack Manon, sade jag, i det jag sorgset
betraktade henne, jag hade icke väntat mig det svarta
förräderi, varmed du vedergällt min kärlek. Det var
dig lätt nog att bedraga ett hjärta, vars
envålds-härskarinna du var och som satte all sin sällhet i att
vara dig till behag och hörsamma dig. Säg mig nu,
har du funnit något lika ömt och lika underdånigt?
Nej, nej, naturen danar näppeligen flera av samma halt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
