- Project Runeberg -  Manon Lescaut /
38

(1914) [MARC] Author: Antoine François Prévost d'Exiles Translator: Klara Johanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Du förstår att segra ganska snällt, chevalier, men du
förstår ej att bevara dina erövringar.

Jag ägde icke styrka att längre uthärda ett tal, av
vilket varje ord hade genomborrat mitt hjärta. Jag
reste mig från bordet och hade icke tagit fyra steg för
att lämna salen, förrän jag föll sanslös omkull på
golvet. Man återkallade mig till medvetande medelst
ögonblickliga åtgärder. Jag upplät ögonen för att
gjuta en störtflod av tårar och munnen för att uttala
den ömkligaste och mest hjärtslitande jämmer. Min
fader, som städse ömt älskat mig, lade all sin
tillgivenhet i dagen för att hugsvala mig. Jag lyssnade till
honom men utan att fatta. Jag kastade mig till hans
knän, jag besvor honom med hopknäppta händer att
låta mig återvända till Paris för att nedstöta monsieur
de B.

— Nej, sade jag, han har icke vunnit Manons
hjärta; han har övat våld på henne, han har förfört
henne med ett trollmedel eller med gift, han har
måhända brutalt våldtagit henne. Manon älskar mig, vet
jag icke det till fullo? Han tör ha hotat henne med
dolken i hand för att tvinga henne att övergiva mig.
Vad skall han icke ha varit i stånd till för att frånröva
mig en så fager käresta? O gudar, o gudar, skulle det
varit möjligt, att Manon kunnat förråda mig och
upphöra att älska mig?

Som jag alltjämt talade om att med snaraste
återvända till Paris och till och med i varje ögonblick
uppstod till den ändan, insåg min fader klart, att intet
skulle vara i stånd att hejda mig i det sinnesuppror,
vari jag befann mig. Han förde mig till ett rum, som
var högt beläget, och där lämnade han två tjänare
kvar hos mig för att bevaka mig. Jag hade icke mig
själv i min makt. Jag skulle velat giva tusen liv för
att få vara blott en kvarts timme i Paris. Jag förstod,
att man, då jag så öppet förklarat mig, icke lätteligen
skulle tillstädja mig att lämna rummet. Jag mätte med
blicken fönstrens höjd över marken, och då jag icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lescaut/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free