Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måtto. Framför allt skulle det kunna väntas i själfva
focus af den nationella bildningen och i ett universitet,
som redan haft tillräckligt lång tillvaro för att hafva
kunnat försöka skaffa sig äfven konstsamlingar, såväl som
utöfva något slags inflytande af sin smak i de under mer
än trehundra år rundt omkring i staden uppförda
byggnader.
Man skyller förmodligen på vår fattigdom och tröstar
sig med att icke hafva »råd». Och man har rätt — rådet
felas, lytanför slottet har man likväl, som det tyckes med
berådt mod, rest en ärestod åt Gustaf Vasa af fyra nya
kanoner — snillrika tanke, som i en så skön och
träffande bild åskådliggör och antyder hela den store
konungens verksamhet — isynnerhet i Uppsala.
Bland Uppsalas monumenter blir ändå de gamla
ättehögarna det intressantaste. Där är vår folkstams
heligaste grund och där man kan drömma vaken om Sigge
Fridulfson, vår .Moses, och hans tid. Men blickande
omkring sig på den trakten med svenska och
artistiskt-poetiska ögon kan det förundra att bland så många
tusende sinom tusende studenter, entusiastiska studenter
och andra som förnöjt sig med att röka cigarr eller
dricka mjöd, hvissla eller sjunga på dessa våra
ättehögar, det icke fallit någon in att på något sätt skänka
dem den kärleksfulla vård som de med så stora skäl
tyckas begära. Att rannsaka deras inre med kall
nyfikenhet och att sjunga visor om dem i stämmor är allt
mycket vackert, men mera skulle ändå kunna göras. Där
finnas ännu grundvalarna af Uppsala tempel och kanhända
rötterna af gamla offerlunden, och det behöfs icke stark
ansträngning af inbillningskraften för att kunna föreställa
sig däromkring en park inneslutande allt detta och som
kunde göra dessa våra äldsta nationella minnen liksom
lifligare närvarande i själfva luften. Allt sådant är
likväl mycket bättre att lämna orördt än om det med
bristande takt, känsla och veneration ännu mer skulle
förstöras. Det är åtminstone i ögonen och öronen fal-
18. — Kg ron Lundgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
