- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
247

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dam en raritet. Sorgliga bleka skepnader med magra
händer sitta hopkrupna i gathörn och tigga en bit bröd.
Allt tyckes ohjälpligt gå till ruin. Medan vi voro i
Venedig, anlände den unga kejsarinnan af Österrike dit. En
otrolig massa militär paraderade omkring landningsstället,
fanor, plymer, ordenskedjor, kanondunder och flaggor, men
af befolkningen tycktes icke en gång den lägsta mobben
bry sig om att gå ner och se på all denna ståt. På
aftonen var Markusplatsen illuminerad praktfullt, lik en
inbjudande balsalong, men teatern för så många yra,
glada karnevalsskämt var nu alldeles tom — här och
där endast grupper af österrikare i hvita uniformer och
röda mustascher — icke ett enda fruntimmer. På operan
om kvällen alla loger tomma — endast uniformer på
parterren. Jag kan icke beskrifva hur nedslående det
var att se allt detta. Det var som att se ett helt folk
sitta i svepningen i likkistan med locket färdigt att
skrufvas på.

Resan fortsattes öfver Medelhafvet. I samma bref skrifver
Egron om fiirden utefter Greklands kust:

Båten går i det präktiga solskenet en vacker
novembereftermiddag tätt under den spöklika grekiska kusten
med de höga, majestätiska, klassiska bergen framför sig,

— fartyget susar fram i ett skum af gnistor och pärlor
på det blå brusande hafvet. Man kan då nästan tro sig
kunna sjunga grekiska, vore det blott en passande lyra
till hands. Jag hade så nyss varit högt uppe på norska
fjällen, att jag åtminstone kände kontrasten mellan
nordens och söderns poesi rätt gripande. Säg icke att det
ena är bättre än det andra men att allt är annat.

— På fördäcket sågs ett dussin kapucinermunkar i
bruna kåpor, med knotiga fötter och slitna sandaler,
grekiskt sjöfolk och sotiga, flottiga maskinister, under tältet
öfver aktersalongen fanns det herrar med operakikare och
damer broderande, gäspande, skrattande, rödblommiga
barnpigor, engelsmän i rutiga jackor, italienare med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free