Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid är fallet i medeltidskyrkor, hvalfven lätta, men
tillika fast sammanknutna, fönsternas storlek och plats
väl anordnad för att gifva en passande och mildrad dager,
med ett ord, det syntes tydligt att byggnaden
ursprungligen var uppförd på en tid, då det var vanligt att
sådant arbete företogs med känsla och imagination. Det
var oekså naturligtvis icke svårt att se att kyrkan först
hade varit ämnad för katolsk gudstjänst och att utom
högaltaret hade det funnits smärre altaren i
sidokapel-lerna, men sedan reformationen var kyrkan nu fylld af
höga, klumpiga, blåmålade bänkar på ömse sidor om
den smala midtelgången som ledde fram till koret. En
predikstol, så riktigt vedervärdigt ful, så förtryckt,
vanskaplig oeh fullsmetad med de vederstyggligaste färger,
att man ovillkorligt helst vände blickarna därifrån. Länge
kunde man icke heller stå ut med att betrakta den
ohyggliga taflan öfver altarbordet, som föreställde
korsfästelsen, utan var det bättre att blunda. (Hela den där
väggen måtte hafva blifvit kalkrappad icke just mycket
längesedan, ty en torpargubbe säger sig i sin barndom
hafva sett grant målade kungar med fanor, krigsfolk
och präster i kåpor och mässhakar, och Rosensten sade
att han själf hade försökt att skrapa bort ett stycke af
kalkstrykningen och verkligen funnit figurer med skägg
och sköldar, men att biskopen hade tyckt det vara bara
strunt och illa teeknadt, och sedan ett par herrar,
skickade från akademien, voro af samma opinion, hafva vi
för snygghetens skull smort öfver alltsamman en annan
gång med starkare kalkmassa. För åtta år sedan fanns
det grant målade gamla rutor i alla kyrkfönsterna, men
de köptes af en vandrande skålknalle, som sedan fick
300 rdr för dem af en tysk jude. Gud beskydde oss för
våra akademier och andra heliga samfund, suckade jag,
och Rosensten sade amen, jag vet icke hvarför, troligtvis
af gammal vana).
Vi gingo omkring i vråarna för att uppspåra kyrkans
öfriga prydnader. Det mest framstående däribland var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
