Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag kunde måla månskenssiycken, skulle jag på
det sättet vilja gömma några minuter, som jag var med
om i går afton.
Det var i Triana hos mina vänner. När jag kom
hem, sutto de äldre fruntimren och pratade med den
grå-hårige Don Francisco, under det alla flickorna voro nere
och badade i floden i månskenet. Deras glada röster hördes
och huru de plaskade och stänkte. Paola lärer kunna
simma som en fisk, men de andra förmå knappt hålla
sig uppe. Det dröjde icke länge förr än de voro klädda
och komino springande, sprittande glada, med strålande
blickar och haret drypande. En af dem var så vacker
och så smärt om lifvet, att det var bäst att hålla sig
fast i stolen, medan hon sprang förbi. Nu blef det
supé under bar himmel inne på gården under lampetter
och lyktor och det bjöds salat och »caspaccio»,
vattenmeloner eller rosenröda »sandias». Det var ett lifligt
och bullersamt sällskap. Hjärtligheten log på fullt allvar,
små ord flögo af och an liksom guldfjärilar och en och
annan blick var kanhända ett försegladt kärleksbref.
Sådana små ögonblick skall man icke låta gå förbi utan att
så att säga försöka bita i dem, ty det kommer nog andra
tider, då man får lof att nöja sig med russin i stället
för friska drufvor, kryddnejlikor i stället för rosor och
da man blir tvungen att röra sig endast bland torra
varor som i en kryddbod.
Till H. Brodtkorb. — Sevilla 0 maj 1852.
— Från Palm har jag för några dagar sedan haft
bref. — Saknar liksom jag Italien. Lycklig den som
kunde komma dit åter, lefva i ro ett enkelt och sorgfritt
konstnärslif, omgifven af allt hvad lifvet har mest poetiskt,
liksom drömma bort sin tid och sist få hvila ut under
cypresserna vid Porta San Paolo. Det är ögonblick nu,
då och då. när jag känner hvad hemsjuka vill säga —
hemsjuka ja, men det är icke till Mälaren jag längtar,
det är till Tibern. Den eviga staden säger man och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
