- Project Runeberg -  Reseskildringar, anteckningar och bref /
192

(1905) [MARC] Author: Egron Lundgren With: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon visste ieke själf att hon sjöng det outsägliga
eller att rösten förrådde hvad hennes tanke knappt
vågade gissa eller hoppas.

.Alan dukade och strödde rosor på hordet, tände upp
alla de ljus och lampor, som funnos i huset, och den
högsta stolen sattes åt drottning Ines.

På öppna balkongen sken fullmånen genom de tunga
vinrankorna och sofvande staden i sin stillhet låg och
drömde i ett blatt skimmer. Men inne skramlade tal
1-rikarne, klingade glasen, rasslade knifvar och gafflar, allt
under ackompanjemang af skämt och prat och glädtighet

— den symfoni, som magen finner sublimast af all musik
och mest öfverensstämmande med en naturlig smak.
Skålarnas klang i kapp med fria och glada blickar
hoppade öfver bordet härs och tvärs, och yra, kvicka
små ord fladdrade omkring på munterhetens vingar.
Allas var onkel, Don Antonio, glömde aldrig sitt glas
efter hvar pojkaktighet, som han mindes, och blef
där-före mot slutet rätt lik en silfverhårig Silenus. Andra
tycktes höra till hans följe, ja t. o. m. Lolas faster, den
närsynta Dona Vicentas’ kolorit hade kunnat passat bra
mellan murgrönskransar och thyrsusstafvar.

Det är i sådana ögonblick det lekamliga liksom
mister fotfäste på den kullriga jorden, medan tanken svept
som i sky sväfvar upp öfver blixtrande stjärnor in i en
värld mera olympisk, arkadiskt mytologisk än den vanliga,
den prosaiska.

Åtminstone hade Don Antonio synbarligen kommit
upp i en sådan högre sfär och kände sig förmodligen
därföre så lyftad öfver alla omöjligheter, att han till och
med trodde sig kunna gä hem. Men det var sent, långt
att gå, i fall han hade kunnat gä, och det blef därföre
beramadt att han skulle stanna i en bädd på nedra
botten, i någon grotta, jag tror den halta pigans. Men
öfver bron gick jag i mörkret hem till mitt bo i Triana.

— Le cu.Mir a ses raisons que la raison ne comprend
pas, är ett ord af Pascal, som ibland föll mig in, när jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:10:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lerese/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free