Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döf för livad den egentligen har att säga. Det är likt
ett främmande språk, som småningom nöter sig in i
uppfattningsförmågan, i fall man fått en sådan eller i
mån den är liflig och känslig. Jag skulle ändå hafva
kunnat haft en slags pretention att vara i stånd att fatta
allt sådant, åtminstone till samma grad som mången
annan. Jag hade, som mig tycktes, redan en lang tid
varit mycket road af att sysselsätta tankarna med
sådana ämnen och genomgått mänga studier, beräknade till
förberedelser att leda mig in på detta fält.
— Småningom började det dock dagas, konstverken
liksom vaknade, det ena efter det andra, och som ur ett
slags Ragnarök kom man ut på en ny ldavall. Icke till
hågkomsten af förut drömda syner, men till helt och
hållet nya intryck. Det var fjäriln, som började krypa
ur puppan. Den blinda antiken började liksom blinka,
de gamla ruinerna klädde sig igen i marmor och mosaik,
och röster liksom hviskade ur de stora freskerna.
Men jag var blyg, som Tummeliten, när han kom
upp i kungens sal, eller skjutspojken på Riddarhuset.
Jag kom från en liksom mindre natur ut i en liksom
större. Jag hade dittills ansett som konventionellt allt
livad min inskränkta erfarenhet icke hade sett någon
motsvarighet till i verkligheten. Jag hade icke helt och
hållet kunnat vara blind för Rafael och antikens stora
skönheter, men sä lange jag ännu icke hade sett den
natur, som inspirerade dem, förblef alltjämt min sympati
för dem mera drömmande än vaken. Det var först i
Rom som ögat klarnade tillräckligt för att i någon mån
iiifvcn kunna prisa deras stora sanning och naturkärlek.
— Först senare och med större förmåga att kunna
öfversc den tillryggalagda vägen har det blifvit mig klart,
hur mycket min bildning och utveckling emellertid har
att tacka just denna jäsningsperiod med dess ströfverier
bland tvifvel och obegripligheter; det var ungdomens jakt
i långa krokar, som, i stället att föra till genvägar, leder
längre och längre in på nya och obanade fält. Och huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
