Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
!!4
PÄ RESANDE FOT. -
PARIS 18 39 — 4 1
jag tyckte mig vara instängd liksom i ett förgvlldt
svinhus. Chacun a son goût — och rent ut sagdt, jag ser
tillhaka på min parisertid nästan med vämjelse.
Andå kan jag icke neka, att jag ju vann mycket för min
bildning i Paris. Jag hörde föreläsningar, jag gick ofta
bland kopparsticken i La bibliothèque Royale och jag
kopierade i Louvren. Hvarje dag omkring kl. 1 brukade
man lämna ateljén för att gå till galleriet. Om ett
sådant kopierande icke har någon annan nvtta, gifver det
åtminstone den studerande en li fl ig känsla af sin egen
svaghet och ringhet, på samma gång som det mer och
mer väcker hans beundran för många förträffligheter,
dem han näppeligen kan lära att känna så väl genom
någon annan metod. Och, underligt nog, i detta
kommer känslan af vägens längd att göra klarare vår insikt
i målets skönhet. Men ett sådant studium går långsamt
för den, som nyss är kommen fran Östersjöns isiga
stränder; snön smälter icke strax bort ur ögonen, som
Thor-valdsen anmärkte. Förträffligheten af konstens
mästerstycken kan sällan annat än högst ofullkomligt fattas
och njutas, förr än man till en viss grad är förtrolig med
de omständigheter, under hvilka de frambringats, och
erfarit inånga inflytelser af de länders karaktär, där de
uppstått. Oerfarenheten löper icxe sällan fara att antaga
såsom förträffligheter, värda att imiteras, livad som
kanhända just är konstverkets svagaste sidor, och de råa
och våldsamma effekterna fängsla det obildade ögat förr
än det lärt sig uppskatta hvad som är iinare. Vi äro i
det fallet alla lika vildar, som rusa först efter
mässings-grannlåter och glaspärlor. Man kunde nog ofta märka,
hvilka de punkter voro som taflan förnämligast ville visa,
och man stirrade på dessa som på en öfverraskande
taskspelarkonst, men man hade ännu icke hunnit långt
nog för att kunna mäta till hvad grad den förvånande
effektens hemliga medhjälpare borde sökas i de
underordnade delarna af målningen. — Tizian, Rafaël,
Rembrandt och Rubens sitta hela dagen i Louvren och gifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
