Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187^
Bibelkommissionen 100 år.
C. A. T or én. H. G. Lindgren.
8torrn ägtigate HUernådtgate Konung!
(Vid öfverlämnande af 1873 års proföfversättning af Nya
Testamentet, som af samma års kyrkomöte blef hänvisad till
förnyad revision.)
—–––-men ovillkorligen har det derjämte, med fästadt
afseende på instruktionens anda, men ej mindre på vår tids
lika bestämda som rättvisa fordran, ålegat oss att rena det
svenska bibelspråket från verkligen föråldrade uttryck, från
talesätt, som i någon mån skymma meningen och försvåra den
enkla uppfattningen, från ändelser, ordböjningar, vändningar
och periodbyggnader, hvilka dels icke hafva sin rot och grund
i vårt, utan i andra, med oss under vissa tider i liflig
beröring komna nationers språk, dels nu mera äro mer eller
mindre främmande och dunkla för vårt folk. Vårt ögonmärke
har nämligen i allo varit och måst vara det svenska folket
samt den ungdom, hvilken i våra hem och i våra skolor
införes och skall införas i Quds rikes hemligheter.
Upsala den 20 Augusti 1873.
underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåtar.
C. A. Torén. H. G. Lindgren. H. M. Melin.
Viktor Rydberg skämtar med Bibelkommissionen.
Bibelkommissionen är en inrättning, vördnadsvärd för
sin ålder så väl som för sitt kall. Ett hundra år och några
månader der utöfver hafva nu förflutit, sedan hennes
stadgar utfärdades och hoppet dermed tändes, att svenska folket
snart skulle ega en trogen, tydlig och modersmålets kraf
tillfredsställande öfversättning af den heliga skrifts äkta text.
Huru har icke verlden förändrats sedan det i fråga
varande år 1773, märkligt icke endast för utfärdandet af
bibelkommissionens stadgar, utan ock för åtskilligt annat,
såsom t. ex. utbrottet af nordamerikanska frihetskriget!
Gagnlöst hafva icke dessa år förspillts inom den lärda
tolk-ningsnämndens väggar.
Adertonde århundradet hade icke utlupit, innan den
första proföfversättningen utkom, vid pass tio år efter
nordamerikanska frihetskrigets slut.
Ludvig XV satt på Frankrikes tron, när man började med
denna öfversättning; Ludvig XVI:s hufvud föll samma år
som hon afslutad lades under pressen. Kommissionen
omdanades år 1793 och hade hållit åtskilliga möten, innan
tidens avisor kommo att för första gången nämna namnet
Bonaparte i sammanhang med belägringen af Toulon. När
kommissionen slutade sin andra öfversättning, år 1816, hade
kejsar Napoleon I vistats någon tid, dock endast några
månader, på S:t Helena. Men äfven mot den andra frukten
af kommissionens nit gjordes hvarjehanda invändningar.
Med den tredje arbetade våra öfversättare ihärdigt, utan
att låta störa sig af sydamerikanska republikernas
uppkomst eller af grekiska frihetskriget eller af don Miguels
neroniska odåd eller af ryska härens tåg öfver Balkan eller
af 1830 års revolution eller af polska frihetskriget eller af
1848 års omstörtningar. »Historiens genius» och
kommissionen sträfvade hvar på sitt sätt, den förre häftigt,
feberaktigt, den senare lugn och stilla, väl vetande, att hvad stort
sker, sker tyst. När tidens yra hunnit något lägga sig, det
vill säga under de första åren af 1850-talet, då politisk
vindstilla eller tillbakagång rådde, lade kommissionen sista hand
vid sin tredje öfversättning, som skådade dagens ljus 1853.
Den »sorgfälliga revisionen» af denna upptog endast åtta
år. Man finner deraf, att kommissionen hade inträdt i
jem-vägames och telegrafernas tidsålder.
År 1861 utkom den nya öfverarbetningen. Sedan
densamma i 7 års tid varit föremål för de teologiska
fakulteternas och domkapitlens granskning, förelädes han i
September månad år 1868 det första svenska kyrkomötet till
gillande eller förkastande. Men innan kyrkomötet hann
yttra sig i ämnet, hade kommissionen sjelf, på grund af de
teologiska fakulteternas och domkapitlens utlåtanden,
kommit till den öfvertygelse, att de fem år, som återstode i
århundradet af hennes lefnad, icke kunde nyttigare brukas
än till ytterligare en öfverarbetning af den gamla
öfver-sättningen eller ock till utgifvandet af en alldeles ny sådan.
Ett omslag till det bättre, ja, man kan säga en
revolution inom kommissionen, inträffade samtidigt med det
första svenska kyrkomötet 1868.
Man må derför låta de döde jorda sina döde, lemna det
förflutna åt glömskan och se till hvad de nya händerna,
arbetande efter andra och bättre grundsatser, verkat genom
den proföfversättning, som nu föreligger.
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
