Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg - Originaler - Tékonseljen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man visst ej utan orsak klagar:
Hon kan ej med en ärlig stopp,
Mamsell nu måste ha romaner,
Men bak och brygd det är chikanor,
tab>Och aldrig ser man på sin söm.
Stor sak – först man kan göra rosor
Och bjebba några franska glosor,
Nog får man alltid sen beröm.
Så får hon smak för vitterleken,
Vipps skall hon sta och göra rim –
Det bär nog märke uppå steken,
När såsen är så seg som lim.
Det kan en sten till ondska reta
Och ännu mera folk förtreta
Att man ej något bättre vet.
Nog tror jag det går an att skryta,
Men lägg man versen i en gryta,
Få se, om soppan då blir fet!
Nej, annat slag, då jag var flicka!
Jag mins jag hade göra nog
Med spinna, väfva, sy och sticka –
Men tvi som än i penna tog!
Gud fröjde salig man mins anda:
Han trodde annars allehanda,
<atb>Och ganska sällan var han glad.
För sällskap han mig gerna gömde;
Men fick jag bref, han mig berömde,
Ty jag förstod ej någon rad.
Men hvarför vill man vett predika
För denna tidens sluga djur?
Exempel lär dem göra lika,
Sen vanan skapt en ny natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
