Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Imitationer och översättningar - Rågeten och hennes son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först är den besten hiskligt stor,
Så har han två-alns långa klor,
Och så ett blodigt gap han spänner!»
’Godt,’ sade ungen, ’nu jag tror
Jag busen temligt noga känner –
Farväl så länge, söta mor!’
Han gick, och ödet honom sände
Till tigern, som i gräset låg.
Han först en liten fruktan kände,
Men sen helt friskt på honom såg.
Hos ynglingen snart modet stiger,
Då han så långa klor ej fann,
»Det detta djur ej vara kan –
Nej, intet blodigt gap har han:
Ack, det är visst ej någon tiger.
Hans väsen syns ej grymt och vildt,
Ej kroppen så ofantligt diger.
Se, han betraktar mig helt mildt ...
Nej, aldrig är det någon tiger!»
Bäst ungen så i trygghet gick,
Af tigern han sin bane fick.
Mången mor beskrifver lasten
För sin oerfarna son
Ful som maran, blek som gasten
Och förgiftig långt ifrån.
Gossen hör, och gossen dömmer
Efter ytan, efter min,
Knips af trollet, som sig gömmer
Under gaser och karmin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
