Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Elegi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vinden blåser... skepparn seglar af....
Än en suck... en slängkyss från kajutan,
Och i backarne på Ålands haf
Gungar re’n min käresta på skutan.
Tårmild står jag ännu qvar på strand,
Söker fåfängt att min sorg förminska,
Gråter fullt det granna strumpeband,
Som jag stal från min förresta finska.
Ack, mitt krås är redan genomblött
Af min gråt! Men hennes bild i sinnet,
I gul kjol och skärpet bjert i rödt,
Lefver qvar och går mig ej ur minnet.
Sist på Vauxhalln — kors, hvad hon var söt —
Sjutton färger skimrade i drägten.
Grönt mot blått och gult mot ponso bröt,
Och hon bröt på finska dialekten.
Ack, jag ser ännu min skönas harm
Vid en vals i denna glädjens boning:
Glas-perlbandet brast på hennes arm —
Rasp en spik, och kjorteln utan skoning.
»Nå, för knäfveln!» skrek hon. Detta rop
Ännu gällt i mina öron skrålar.
Glas-klenoden knöt jag nätt ihop,
Hennes skoning fäste jag med nålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
