Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I ångsten han ur sängen for
Med bakvändt skutt från hufvudgärden,
På pigan skrek, bad Gud och svor,
Fick inte rätt på sina skor —
Och i detsamma såg jag verlden.
Jag vidare ej säga vet
Om denna dags märkvärdighet,
Hvarom är ordadt fyllest redan.
Man som kuriöst dock anmärkt har,
Att straxt jag ganska törstig var,
Och det har jemt hängt vid mig sedan.
Min barndom sedermera gick
Förbi i vanligt pjunkigt skick,
I kolten och oskyldigheten.
Jag utslag, snask och sjelfsvåld fick,
Skreks ut för öfvermåttan qvick,
Red käpp och skrällde med trumpeten.
Men tiden löper i galopp:
Jag elfva år hann hastigt opp,
Tog tjogtals fågelbon och skator,
Klef öfver plank att snatta frukt,
Ref sönder byxor, kräfde tukt,
Fick knutet hår54 och informator.
Dock detta tvång tog hastigt slut:
Vid skränet af min första stut
Stor skräck min hulda moder tog sig.
Magistern fick på dörren gå,
Ty »pojken blir nog folk ändå!»
(Beständigt var refrängen så.)
Säg, kära bror, om hon bedrog sig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
