Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaldestycken - Originaler - Min salig man - Stockholms-våren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så var min man Cornelius Tratt ...
Porträttet vill jag Posten32 skänka.
Att det är likt min äkta skatt,
Det vittnar
en bedröfvad enka.
—
Jag qväder dig, du ljufva vår!
Dock nej — jag qväder ej: jag endast dig beskrifver ...
Med stora steg du till oss går,
Och stoppningen af kitt och blår
Jag från mitt gamla fönster rifver.
Jag ser väl inga trän i knopp,
Jag ingen fjäril ser, och hör väl ingen lärka,
Men, sälla vår, jag kan din ankomst deraf märka
Att gikten flyger i min kropp
Och mina fötter börja värka!
Ditt ljufva antåg röjs af tecken utan tal:
Af snufvans gångbarhet, af febrarna och flussen,
Af vandrarns bryderi på gatan i sitt val
Emellan högarna och pussen.
Visst är du ej det minsta lik
Den vår, som skalderna beskrifva,
På helsa och på blomster rik:
Jag hör ej annat af än getmjölk och hektik —
Hvad lofsång kan jag dig då gifva?
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
