Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gounods Romeo.
(Romeo: Arvid Ödmann.)
Balkong och månsken och en fager tärna,
En vinlöfkransad mur, en blomstergård,
En silkestickad drägt med gyllne bård,
Mer kan en älskare ej önska gerna.
En kulen natt förutan minsta stjerna,
Gift, tårar, lik, en sorgklädd minnesvård,
En skickelse, som döden kall och hård,
Mer kan en tragiker ej önska gerna.
Tolf långa, älskogsglödande duetter,
En kärlek, aldrig trött att kärlek svära,
Det må väl vara nog för sångarns ära.
En lycka, njuten under tvänne nätter,
Ett lif, på hvilket dikten kronan sätter,
Mer kan ej någon menniska begära.
En midsommarnattsdröm.
(Puck: Fru Hartman.)
Förtrollad skog i dager, mystiskt matt,
Der elfvor i hvar rosenbuske stimma,
Och nymfer svärma om i fondens dimma.
Hvad det är skönt! Det är midsommarnatt.
Der i en lilja har en fyr sig satt,
Hvars blåa ögon utaf skälmskhet glimma,
Han råder här till dagens första strimma,
Och hans regering heter skämt och skratt.
Han är så öfvermålttan täck och fager.
Och är den andra skaran för sensibel,
Nog är han munter; men hvem kan det vara?
Här går igen, om jag ej vilse tager,
De franska pjesernas »enfant terrible»
Teaterns Puck i annan skepnad bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
