Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Några minnen från den enskilda själavården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
de tre andra lefde och bodde alla i Stockholm, och
han visste äfven hvar. Han tillade, att han ville
återlämna till dem hvad han tagit. Jag sade, att detta
var hans plikt, och som han hade 2,000 kr. insatta
på sparbanken, så kunde han betala dessa tre, ty
summorna han tagit voro mellan 10 och 20 kr. hvardera.
Jag föreslog, att hans hustru skulle gå med
pengarne till dem han var skyldig.
»Ack, min kära hustru kan icke lämna mig nu,
ty denna dag blir min sista», invände han.
»Då skall jag gå till dem och lägga ut
penningarne», sade jag.
Han blef mycket tacksam. Jag fick de tre
personernas adresser och tog afsked af mannen, sedan
hustrun och hans dotter åter kommit in och vi haft
en bönestund tillsammans.
Jag råkade ingen af de tre personerna hemma,
utan deras fruar, och jag framförde genom dem till
deras män en hälsning från en döende, som bestulit
dem och nu återlämnade hvad han tagit, bedjande
dem förlåta honom. De blefvo ganska gripna af denna
hälsning från den döende. Jag nämnde ej hans namn.
När detta var gjordt, gick jag tillbaka till den
sjuke och sade honom:
»Nu är saken klar och nu är allting klart. Kristus
har betalt hela er stora syndaskuld.»
Han fröjdades öfver Guds stora nåd, och vi skildes
för att aldrig se hvarandra mer i tiden.
Dagen därpå kom hans hustru till mig och sade
med tårar:
»Nu är min man död. När pastorn hade lämnat
honom i går, låg han stilla på sin soffa och såg så
lycklig ut. Efter en stund sade han: Du skall i
morgon gå till pastorn och säga honom, att jag nu är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
