- Project Runeberg -  Lefnadsminnen /
12

(1899) [MARC] Author: Gustaf Emanuel Beskow With: Elisabeth Beskow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Barndoms- och ungdomsåren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

dade fram öfver församlingen liksom vattenströmmen
öfver en törstig jord. Talaren skildrade först Guds
barn och deras härliga ställning både här i tiden och
där hemma i evigheten. Han bevisade med Guds ord,
att människorna kunde blifva Guds barn. Jag tänkte:
Guds barn är jag bestämdt icke, ty jag frågar aldrig
efter Gud.

Predikanten talade vidare om publikaner och
syndare. Jag tänkte: dit hör jag, nu få vi säkerligen vår dom.

Men i stället för att höra vår dom förkunnas, fick
jag med anledning af Långfredagens höga ämne höra
hvad Kristus, Guds Son, gjort för syndare och
ogudaktiga, huru Han själf burit och borttagit deras synd.
Jag lyssnade och tog emot. Det gjorde mitt hjärta
så godt. Lifvet strömmade till min döda själ. Bäst
jag lyssnar som ifrigast, öfverraskas jag af att
predikanten säger »Amen». Tiden hade gått så fort. Min
törstande själ hade druckit lefvande vatten med fulla
drag, men ville hafva mer. Jag hade förr alltid tyckt,
att »Amen» kom för sent, nu kom det i min tanke
allt för tidigt. Dagen därpå gick jag och köpte min
första bibel, och bibeln har följt mig sedan dess.

Sedan jag lämnat Karlberg, hade jag mycket
funderat på hvad jag skulle blifva, jag hade nämlig’en
icke bestämd lust för något annat än sjön. Då jag
nu ej kunde blifva sjöofficer, tänkte jag en tid på att
gå in vid något regemente. Men efter Långfredagen
1852 funderade jag icke längre på militärvägen.
Önskan att ägna mig åt det människovänliga läkarekallet
växte mer och mer under sommaren, hvarför jag
började studera medicin.

Många stormar gingo vid denna tid öfver mitt
inre lif. Frestelser mötte från alla håll. Det blef en
tid af häftiga strider. Skulle det nyvaknade lifvet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lefminn/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free