Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Fosterutvecklingens vittnesbörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urdjurskoloni står fastmera på gränsen till en
flercellig organism, i hvilken cellindividerna
till förmån för helheten uppgifvit en del af sin
individualitet och öfvertagit skilda funktioner.
Kunna vi ock för närvarande ej med säkerhet utpeka
någon bestämd koloni af urdjur, hvilken kan anses som
de flercelliga djurens omedelbara stamform, så ger
oss dock en sådan kolonistock en föreställning om,
på hvilken väg de högre, de flercelliga organismerna
utvecklats ur encelliga djur.
Vända vi nu tillbaka till de flercelliga
organismerna, så erinrar jag till en början om
följande sakförhållande. Medan hos de encelliga
djuren en och samma cell har att utföra lifvets alla
förrättningar, förekommer hos de flercelliga en mer
eller mindre skarpt genomförd arbetsfördelning
cellerna emellan. Det första steget till en
dylik arbetsfördelning kunde vi konstatera hos
en sådan urdjurskoloni som Volvox: cellerna hade
utbildat sig i två skilda riktningar kroppsceller och
könsceller. Hos de flercelliga organismerna fullkomnas
denna arbetsfördelning ytterligare därigenom
att de olika kroppscellerna få olika funktioner:
vissa celler ha att upptaga näring, andra förmedla
andningen, andra rörelsen o. s. v. Men äfven mellan
könscellerna iakttaga vi liksom i Volvox-kolonien
en arbetsfördelning: den kvinnliga könscellen eller
ägget och den manliga, sädescellen eller sädeskroppen
(spermatozoen). Den förra är jämförelsevis stor,
orörlig, den senare liten, rörlig eller åtminstone
lätt transportabel i luft och vatten. Liksom hvarje
cell bestå äfven könscellerna åtminstone af två skilda
beståndsdelar, nämligen protoplasma och kärna. Men af
dessa är Protoplasman förhanden i mycket olika mängd
i de båda slagen könsceller, ity att sädescellens
protoplasma ofta utgör mycket mindre än 1/100,000-del
af äggets protoplasma. Hvad är orsaken till denna skillnad mellan
könscellerna och till uppkomsten af de två skilda könen?
Den förut omtalade enklaste och ursprungligaste formen
för fortplantning genom celldelning torde egentligen
blott uppträda hos de allra lägsta organismerna
såsom hos den förut omtalade amöban. Hos de högre
urdjuren afstannar denna förökning genom delning
förr eller senare, såvida den ej ånyo uppväckes
genom en företeelse, som benämnes befruktning och
hvars viktigaste moment är en sammansmältning af två
celler af skild härkomst. Det är produkten af denna
sammansmältning, som bildar utgångspunkten för en ny
period af celldelning och därmed för en ny individ.
Vid befruktningen göra sig två moment gällande, som
stå i en viss motsättning till hvarandra. För det
första måste de två cellerna, ur hvilkas förening
en ny produkt skall framgå, vara i stånd att uppsöka
hvarandra. För det andra är det af vikt, att straxt
från första början tillräcklig näringssubstans,
som möjliggör nydaningen, är förhanden. För att
kunna tillfredsställa den första fordran, måste
cellerna vara rörliga, medan den andra förutsätter
anhopandet af en större näringsmassa, och således
en betydligare storlek, hvilket åter gifvetvis
måste minska rörelseförmågan och lättheten att
transporteras. Naturen har, som redan antydts,
löst dessa sinsemellan stridiga uppgifter genom en
arbetsfördelning mellan de två i befruktningsakten
deltagande cellerna, af hvilka den ena, den manliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
