Människan. Hennes uppkomst och utveckling / 64 (1909) Author: Wilhelm Leche - Tema: Nature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De utdöda varelsernas vittnesbörd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samband utan på en anpassning till lika eller liknande
lefnadsvillkor — således i detta fall därpå, att
hos de ifrågavarande skräcködlorna och fåglarna
bakbenen hafva att utföra samma funktioner. Men å
andra sidan är det antagligt, att, där samma eller
liknande orsaker förmå framkalla ej blott likheter
utan öfverensstämmelser af så speciell natur som
förhållandet är med en del af de ofvan påpekade
organen, materialet, som utgör utgångspunkten för
dessa omdaningar, måste vara af mycket nära besläktad
natur – med andra ord: skräcködlorna måste stå den
kräldjursform mycket nära, i hvilken fåglarna hafva
att vörda sin stamfader. Denna uppfattning har vunnit
ett starkt stöd i ett nyligen beskrifvet fynd af en
skräcködlor (Ornitholestes) från juratiden, hos hvilken
äfven framlemmarna erbjuda stor likhet med förhållandet
hos de ursprungligare fåglarna (fig. 75).

Fig. 63. Skelett af en tandfågel, omkring 1/2 naturlig storlek (efter Zittel).

Trots denna lucka i fåglarnas genealogi ha således
fossilfynden — vi erinra om urfågeln och de nyssnämnda
skräcködlorna – upphöjt det antagande, som jämförande
anatomi och embryologi redan tidigare uppställt:
att fåglarna härstamma från kräldjur, till ett
oomtvistligt vetenskapligt faktum.

Fig. 64. Restaurerad bild af urfågeln. Fig. 64 a. Några svanskotor med stjärtpennor af densamma (efter Romanes).

I anslutning till fåglarnas historiska utveckling
torde en annan lärorik företeelse inom den utdöda
kräldjurs världen förtjäna att påpekas. Man vet,
att fordomdags äfven en annan kräldjursgrupp gjort
så att säga ett försök att blifva fåglar eller
åtminstone att höja sig upp i luften och därigenom
blifva kvitt konkurrensen med sina på marken
krälande släktingar. Flygförsöket har verkligen
krönts med framgång, fastän dess produkter:
flygödlorna ej öfverlefde kritperioden. Dessa
de äldsta flygande ryggradsdjuren, hvilkas
utseende (fig. 76) och storlek fullkomligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>