- Project Runeberg -  Carl XIV Johan - Carl XV och deras tid 1810-1872. En bokfilm /
364

(1942) [MARC] Author: Erik Lindorm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1860

Stockholmsoriginal —

Blinda Kalle.

Blinda Kalle.

— Uti Stockholm finnes väl ingen som
icke känner blinda Kalle, och de från
landsorten, som besökt hufvudstaden,
känna honom icke mindre. Han är nu
42 år, men under en tid af 34 har man
sett, eller rättare hört honom på
Stockholms allmännare platser och i dess
om-gifningar, ty vid 8 års ålder gaf han sin
första solokonsert på Carl XIII:s torg.
Han är den moderniserade och förädlade
filikromen, han är den genuina
folkviolinen. Beröfvad ögonens ljus, eger han
det finaste musikaliska öra. Att blott
en enda gång ha hört en musikalisk
komposition, det är nog för honom; han
exeqverar den på ögonblicket och han
exeqverar den med en renhet i tonen och
ett uttryck i företaget, som äro
beundransvärda. Han hör t. ex. Verdis
»Miserere* i dag och han spelar det i
morgon. Han ger konserter i solbadd,
regn och snöyra och alltid med samma
säkerhet, färdighet och smak. Hans
instrument är ingen Stradivarius; men
ingen Stradivarius skulle uthärda så
många vädervexlingar och strapatser
som blinda Kalles viol; den är icke något
bortskämt barn; gud vete om den
någonsin varit klädd i fodral.

Ingen må tro att det blott är
dansmusik och s. k. slagdängor som blinda
Kalle spelar. Bekant med hela den
klassiska musiken, medföljer han lika

Fogelfängaren.

Fogelfängaren.

— Fogelfängaren hör till den talrika
hamnbuseklassen, som, utan bestämdt
yrke och hem, för det mesta uppehåller
sig vid hamnarna och på torgen, görande
föga gagn, men spelande hvarjehanda
spratt hvar och när den kommer åt,
en mera fruktad än ansedd fiende till
skutskeppare och mångelskor. Den
hamnbuse, som ledsnat vid hamnarne
och torgen, blir merändels fogelfängare,
köper eller gör sig sjelf en fogelbur,
begifver sig med den ut i skogarne
omkring hufvudstaden och lefver der ett
fullständigt ziguenarlif, sofver på bergen,
och vaknar vid fogelsång, utan att just
derföre vara någon synnerlig beundrare
af den sköna naturen. Han läskar sig vid
källans rand och plundrar närgränsande
trädgårdar på äpplen, morötter och
rofvor, ty man kan icke lefva af bara
vatten, solsken och fogelqvitter. Han
fångar grönsiskor, domherrar,
sidensvansar och, i brist på bättre, tager han
sparf-var, dem han sedan för med sig till staden
och utbjuder åt hugade spekulanter.

troget den moderna, och han gör
rättvisa åt alla mästare, alla skolor.

Blinda Kalle har fri entré till Kongl.
teaterns — vind. Så ofta någon ny
opera gifves, är blinda Kalle på sin plats,
blind för spelet, så bakom, som inom
kulisserna, men med ett öra som ingens

Handsölaren.

Handsölaren.

— Handsölaren är en person som
uträttar förefallande göromål, utan att
vara engagerad eller i tj enst hos någon
viss. Hans lif liknar mycket den
neapolitanska lazzaronen. Så länge han har
tillräckligt för sitt dagliga lifsuppehälle,
står han med armarna i kors vid något
gathörn, helst i närheten af någon krog,
eller också sträcker han sig makligt på
sin bår, i så fall att han är så
försigkommen att han i kompani med någon
kamrat eger en sådan. Har han en styfver
på fickan, är han både döf och blind
för en hvar som anlitar honom, men när
fickan är tom, är han ganska
beredvillig och tjenstaktig ända till dess han
fått hvad han behöfver för dagen. Under
flyttningstiden och då hans tj enst som
bäst behöfves, spelar han ett slags
matador och är ganska djerf och obillig i
sina pretentioner. Flera handsölare äro
gifta, vanligen med tvätterskor, ehuru
man icke gema kan se det på männens
toilett. Men de flesta äro ungkarlar och
föra hög diet, men bry sig icke mycket
om fruntimmer. Bleckjumfruma på
disken äro de enda de fria till och dem de
benämna med mer eller mindre ljufva
namn, såsom »morgon- och aftonsupar*,
»beskar», »klämtar», »fanjunkare» o. s. v.

och dagen derpå är hela operan bekant
för gatorna, hamnarna och torgen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lec14j/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free