Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1826
ØorSet på grof.
Mossbelupen hydda
Står vid Heclas fot,
Höga granar skydda
Den mot 6tormens hot;
Men derinne,
Sorgsna minne!
Lifvets storm en ros bröt af!
Än vid strand vi finne
Kors på Idas graf.
£n 6 a li ab.
Skyhögt böljan svallar
Öfver hafvets bryn,
Åskan rysligt knallar,
Blixten delar skyn.
Skepp förstöras,
Nödrop höras,
Vraken slungas emot land,
Och af vågen föras
Mången frälst på strand.
Alfred, skön som våren
Drog i fjerran land;
Blek, med rifna håren,
Ida gret på strand:
Tvenne gånger om; —
Saknad blef en vana;
Ingen Alfred kom.
Van att lida
Stackars Ida
Dolde smärtan för sin far.
Kraft att ensam strida
Än dess hjerta har.
»Gå att strida! 1 V fl . U t— t 1
»Hennes ömhet, hennes tro! CtsoS.
»borgligt skall hon bida »Återkomstens ro.» r— ■ . :
¥* c-dr*
Året slöt sin bana Enda dottrens smärta Nu
Tär den gamles bröst;
ömt hans fadershjerta
Skyndar att ge tröst.
»Sörj ej, Ida!
»Till din sida
»Snart jag Alfred återför.
»Blott för dig, jag vida
»Bort en vallfart gör.»
Af förtviflan slagen
Ida såg sin far —
Redan skumt för dagen
Gubbens öga var.
»Snart minuten
»Är förfluten,
»Döden redan kallar mig;
»Alfreds tro är bruten,
»Han har svikit dig.»
I sin dotters hand;
Ett ’»farväl* han sade,
Gick till Fridens land.
Döden svingar
Mörka vingar,
Nu ett hemskt, ett smärtans ljud
Samma Engel bringar
Idas själ till Gud.
Snart, från bleka kinden,
Blomman vek sin kos.
Så af sirocs-vinden
Härjas söderns ros.
Tårfullt öga
Mot det höga
Fåfängt följde hjertats bön.
Trohet båtar föga,
Sveket blir dess lön.
Ida gick vid stranden,
Lik en ensam hamn,
Ristade i sanden
Månget älskadt namn.
Morgondimma,
Middagstimma,
Suckande hon andas här —
Månens bleka strimma
Finner henne der.
Mossbelupen bydda
Står vid Heclas fot,
Höga granar skydda
Den mot stormens hot;
Men derinne,
Sorgsna minne!
Lifvets storm en ros bröt af!
Än vid strand vi finne
Kors på Idas graf.
Ch...
(Charlotte Berger.)
Magasin för Konst, Nyheter
och Moder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
