- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
122

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

122

du få se, att den blir både köpt, läst och
recenserad."

Det var dessa ord han satt och öfvervägde på
Maria kyrkogård, tills mörkret, qvällskylan och ett
obehagligt rasslande i de torra bladen rundt
omkring drefvo honom derifrån. Han stoppade händerna
i fickorna och gick hvisslande och med en
frånvarande min att intaga sin vanliga plats på
"Pelikanen. "

Agnes’ hade hoppats, att hon efter samtalet
med Alme skulle få lugn i sin själ, men deri
bedrog hon sig. Hans fraser om det berättigade, ja
det allena nödvändiga att handla i
öfverensstämmelse med sin individualitet hade visserligen för
ögonblicket känts som en välgörande balsam, men
det sår, som öppnat sig i hennes inre, kunde de
ej läka. Och det var besynnerligt, fastän hon hade
föresatt sig att ej tänka på den senare delen af
hans tal, var det dock dit hennes tankar oftast
återvände. Det var verkligen så som han
beskrifvit det: hon hade- aldrig älskat någon man, det
var ett faktum, som hon knappt tänkt på förr än
nu. Och när detta — oundvikliga, som han sade
— inträffade, hvad då •—?

Hon rodnade starkt vid clenna tanke, men icke
af blygsel. Kassmans bild hade icke en enda gång
föresväfvat henne, under det hennes fantasi
sysselsatte sig med detta ämne; hon hade ju aldrig ett
ögonblick betraktat sig som hans hustru, och
ingenting skulle ha gjort henne så häpen som om någon
sagt henne, att hon hade någon enda skyldighet
emot honom. Det band, som en gång knöts
mellan dem, hade han ju länge sedan våldsamt
afsli-tit; om hon någon enda gång glömt detta, skulle
åsynen af lille Agne -lia varit nog för att väcka
upp denna mörka hågkomst i hennes minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free