- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
105

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105

ledsaga lienne ett stycke på väg-, hon följde
mekaniskt med. Först kastade han pä försök ut några
fraser i nyevangelisk stil — välgörande damer
bruka ju ofta vara af det fårahuset — men han
hörde genast på de svar, han fick, att han gissat
orätt, och det tycktes bereda honom nöje. Derpå
började han att tala om sig själf. Det hade
förmodligen förvånat henne, att han, som väl ändå
tillhörde de s. k. bättre — lian smålog ironiskt —
bodde i en så anspråkslös stadsdel, men det
berodde hufvudsakligast på att han från sitt fönster
hade utsigt mot solnedgången, som man aldrig ser
inne mellan stadsgatorna; han kunde ej trifvas, om
lian ej fick se solnedgången. Dessutom var han
fattig, det är konstnärers och skriftställares vanliga
lott, men äfven fattigdomen kan ju vara lycklig,
lyckan är som Guds rike, den är invärtes i oss
och kommer icke med yttre åthäfvor. Hon
tycktes förstå fattigdomen, det var derför han känt sig
så dragen till henne alltifrån första ögonblicket.
Och han hade ju icke misstagit sig deri, det var
ju ingen öfvergående nyck hos henne, hon skulle
ju aldrig öfverge sina skyddslingar vid
Holländare-vägen? Han kände dessa arma menniskor i grund
ocli botten och visste, att lion ej slösade sitt
hjärtas skatter på några ovärdiga, äfven han sträfvade,
ehuru med andra medel och på andra vägar, till
samma mål, som hon: aflijälpande af de armes ocli
förtrycktes nöd, de hvita slafvarnes friköpande,
skingrandet af det okunnighetens mörker, hvari de
djupa lederna vandra fram.

I denna stil fortsatte han att tala, ända tills
de kommo ned på Götgatan. Då och då gaf han
henne en sidoblick för att se efter hvad hans ord
gjort för intryck, ocli han tycktes vara nöjd med
resultatet. Agnes hade aldrig hört någon tala så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free