Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spökerierna vid Luntmakargatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckelse, och Eleonora Berg lofvade att gå hem
efter den rara boken hon fått af svåger Jonas och
låta Ulla läsa högt därur följande afton. Vägrade
hon att läsa eller kunde hon ej mera, vore olyckan
tyvärr alltför säker. Då hade den lede frestaren
fått i sina garn den fromma madam Eleonoras i
sträng gudsfruktan uppfostrade dotter.
Då måste man försöka, hvad magister Scharff
och de två ordinarie kaplanerna, Holst och Gröndahl,
i S:t Johannes samt kaplanen Rudberg i S:t
Olai kunde uträtta. Hjälpte ej det, återstode ej
annat, menade den fromma mor Eleonora, än att
anmäla saken för norra kämnersrätten. Och den
stackars modern dolde gråtande sitt ansikte i
handklädet, men mor Greta hoppades det bästa, bjöd
svägerskan på en liten pomeranslikör och lade allt
i Guds händer.
Innan något af allt detta kunnat företagas,
väcktes slagtaren och hans hustru följande natt af
ett onaturligt buller på vinden. Slagtarmadamen
tillät icke sin af starka drycker från förliden afton
något hufvudtunge man att röra sig i sängen, mycket
mindre att stiga upp och efterforska orsaken
till bullret. Ingen af det öfriga husfolket vågade
sig heller på en undersökning. På morgonen gingo
alla, icke utan räddhåga, till sina arbeten. Bullret
fortfor under de nästföljande nätterna, höll sig på
vinden på ett alldeles obegripligt vis, men fortskaffade
sig sedan till äfven andra delar af huset.
Jungfru Ulla, som hade sin kammare på vinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
