Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nyårsnatt på Rydbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har gjort dem, det tro vi nog, men de äro likväl
gamla äkta. Huru det gick till är hennes
hemlighet. Den unga frun kan trolla, påstår man, och
så här midt i nyårsnatten tro vi på trolleri. Är
icke hela nya »Rydbergs» ett trollslott?
Men hvad är detta? Hvart tog den bländande
belysningen vägen? Hvar är gobelinerna? Hvar de
så fint dukade borden? Det är ju nästan mörkt i
rummet med de nakna och nedrökta väggarne och
det svarta taket. Här och där står ett osande
talgljus på de simpla borden, hvilkas flottiga skifvor
icke täckas af någon duk, men då och då torkas
af kyparnes blåa förkläden, som äro ännu flottigare,
men icke så flottiga som kyparnes händer, ansigten
och jackor.
Och se på gästerna! Vi känna icke igen en
enda af dessa lustiga figurer i pudrade peruker och
stångpiskor, alla i knäbyxor, somliga med stora
utanstöflar, andra med rätt fina strumpor och skor
med bandrosetter. Där kommer en herre som ser
mycket myndig ut. Med säkra steg går han fram
till en ledig plats i kakelugnsvrån, hänger upp hatt
och kappa på en spik nedanför spjället, ställer
käppen i vrån, slår sig ned vid närmaste bord och ger
en vink åt en af kyparne, hvilken skyndar fram
med en kritpipa, lackad i öfra ändan af skaftet.
Den myndiga mannen kastar en pröfvande blick på
lacket, känner med fingret på den i piphufvudet
hårdt stoppade tobaken och låter kyparen ge sig
eld, hvilken med en lång, af papper virad fidibus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
