Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När Lindesberg öppnade sin teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bron den dagen, men icke så få damer syntes dock
styra sina steg till Personnes[1] eleganta
sidenkramhandel och manufakturvarumagasin. Saken var
nämligen den, att den bodens innehafvare, som
alltid följde med sin tid, nu ville upprymma sitt gamla
lager och därför sålde mindre moderna varor till
nedsatta pris, något som på vår tid skulle ha kallats
realisation, men det ordet kände man ej till. Det
var för öfrigt icke fråga om »total realisation»,
endast om att göra sig af med det gamla för att få
plats med de nya parisartiklarne, hvilka N. E.
Personne tog in hvarje höst.
»Kan assessorskan tänka sig, att jag för
30 riksdaler kom öfver en äkta schal, som har
kostat 50?»
»Ja, Personne är visst inte dyrare än Taube ... .
»Taube dog för några dagar se’n.»
»Nej, hvad säger expeditionssekreterskan!
Och han som var så ung och så på modet. Hå
kors; Då går jag till John Lemann[2] och köper
en camail. Det är den allra modernaste coiffurn,
af svart sammet med snören och tofsar. Jag skall
naturligtvis på inauguration af Nya teatern i qväll.
Expeditionssekreterskan skall väl också dit?»
»Kommer inte i fråga, fru assessorska. Min
man är alltför mycket lierad med hofvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
