Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jag gick i skolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erinrar mig C. I. B. Berndtson, då ung löjtnant vid
fortifikationen, sedermera lektor i Gefle och hvilken
1888 afled i Stockholm 79 år gammal. Han är
isynnerhet bekant för sin svensk-franska ordbok.
En, om icke så mycket som lärare, men som
författare högst framstående medhjälpare i Sallbergs
skola var den frisinnade teologen N. Ignell, också
en af de mildaste och älskvärdaste personer man
kunde träffa, men tyvärr föga lämplig att beherrska
ostyriga och hjärtlösa pojkar. Med denne utmärkte
man anstälde vi, jag nödgas till min blygd erkänna
det, ständigt den grymmaste drift.
Skolan började förlora sitt förra anseende och
miste äfven den ena lärjungen efter den andra.
Manstukten hos de återstående var i fullständig
upplösning. Vi gjorde ungefär hvad som föll oss in,
och för lärarne hade vi icke ringaste undseende.
En dag narrade vi ritläraren Olsson ut på
grafkorstaket, stängde fönstret och läto honom stå där
hotande och bönfallande ända till dess han lofvade
fullständig glömska af hela tilldragelsen.
Efter åtta års vistelse i skolan vid den trånga,
mörka gatan tog jag, 1840, inträdesexamen på
gymnasium. Kort tid därefter måste Sallberg upphöra
med den enskilda läroanstalten. Han fortfor med
sin redan förut innehafda lärarebefattning i Maria
skola, men flyttade sedan till Eksjö, där han afled.
Han var en svag, men god och redbar man.
Hvar äro nu de forne skolkamraterna? De flesta
har jag förlorat ur sikte. Många äro döda, men af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
